Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUP stɯ4p, adv.3
Etymologi
[sv. dial. stup; utlöst ur sådana ssgr som STUP-RIK, -TRÖTT l. bildat direkt till STUPA, v.1]
(vard., numera bl. mera tillf.) fullständigt l. alldeles l. helt, stört; väldigt l. rasande o. d. Hvad pastorn föreslår är helt enkelt stup omöjligt att sätta i verket. Roos Skugg. 239 (1891).

 

Spalt S 13303 band 31, 1993

Webbansvarig