Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUBSTANTIAL, adj.
Etymologi
[jfr t. o. eng. substantial; av lat. substantialis, till substantia, substans (se SUBSTANS). — Jfr SUBSTANTIAL, sbst., SUBSTANTIALISM, SUBSTANTIALIST, SUBSTANTIALITET, SUBSTANTIELL]
(†)
1) motsv. SUBSTANS 1: som utgör l. är en substans l. har substans l. hänför sig till substansen. Atterbom PhilH 129 (1835). Begagnandet innebär .. att personen för sina behof, till sin tjenst använder det substantiala i Saken, dess egenskaper, krafter o. s. v. Snellman ElCurs 3: 21 (1840).
2) motsv. SUBSTANS 5: väsentlig l. viktig l. betydelsefull, substantiell (se d. o. 5). HufwudPuncterne ähre twänne: Freden med fienden, och Sweriges Chrones satisfaction; Den förste ähr substantial, den andre ähr att tractera om, och moderera effter tijderne. HSH 37: 109 (1635).
Avledn.: SUBSTANTIALIER, sbst. pl. Anm. I nedanstående källa används den lat. formen substantialia. AOxenstierna 7: 17 (1632). [jfr ä. t. substantialia, pl.; av lat. substantialia, pl.] (†) till 2: huvudinnehåll, väsentligheter. AOxenstierna 8: 667 (1633). —
SUBSTANTIALISK, adj. (†) till 1: som utgör substans(en) (se substans 1). Altså är then förnuftighe Siälen i Menniskian hennes rätte Inwärtes och substantialiske form. Forsius Phys. 15 (1611).

 

Spalt S 14374 band 32, 1997

Webbansvarig