| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SUCKULENT suk1ulän4t, adj. o. sbst.; ss. adj. med komp. -are, n. o. adv. = ; ss. sbst. r.; best. -en, pl. -er.
I. adj. (numera nästan bl. i fackspr.) saftig l. köttig; äv. i utvidgad anv. (se slutet); äv. bildl.; särsk. (med.): ödematöst degig. Gud bevare den goda Löfling, men jag frugtar för hans succulenta kropp uti det heta America. MKähler (1754) hos Linné Bref I. 8: 153. Du hofverar dig kräseliga fråssande vid Palais Royal’s succulenta taffel. Scholander (1878) i Jolin 224. Suckulent ansvälld slemhinna .. (dvs.) förtjockad, rodnad slemhinna med svällda papiller. Löwegren Oftalm. 72 (1923). Lindskog o. Zetterberg (1981). — särsk. bot., om (blad l. stam hos) växt: som har tjock o. saftig l. köttig, vattenlagrande stam l. tjocka osv. blad; äv. i utvidgad anv., om utseende o. d. hos växt: kännetecknande för sådan växt. VetAH 1746, s. 131 (om blad). Thelygonum .. har Portulaceernes succulenta habitus. Agardh Vextsyst. 35 (1858). Den succulenta beskaffenheten hos bladen. BotN 1874, s. 35.
II. sbst. bot. suckulent växt (med förtjockad stam ss. kaktus, l. förtjockade blad ss. fetblad); företrädesvis i pl. Sjöstedt Storv. 88 (1911). Saftrika och seglifvade växter .. såsom suckulenter och orkidéer (osv.). 2NF 22: 180 (1915). Två mäktiga amerikanska suckulenter: Opuntia .. och Agave. SvD 30⁄3 1927, s. 11. SAOL (1973).
Spalt S 14412 band 32, 1997