Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUFFRAGETT suf1ragät4, f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. fr. suffragette; av eng. suffragette, av suffrage, avgiven röst (se SUFFRAGIUM) o. -ette, diminutivsuffix efter franskt mönster]
(numera bl. i skildring av ä. förh., i sht om eng. förh. vid 1900-talets början) kvinna som (med mer l. mindre uppseendeväckande l. våldsamma, ofta olagliga medel l. aktioner) ivrade o. kämpade för kvinnlig rösträtt; jfr KVINNOSAKS-KVINNA, SUFFRAGIST. Auerbach (1913). Ethel var känd som suffragett och propagandist för vilda åskådningar i allmänhet. Wägner Genomskåd. 226 (1937). Hungerstrejkande suffragetter. Östergren (1950). BraBöckLex. (1980).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): SUFFRAGETT-BRAVAD. jfr bravad 2 o. -demonstration. Olzon Spring Äran 325 (1941). —
-DEMONSTRATION. demonstration (se d. o. 4 c β) anordnad av suffragetter. Vallentin London 329 (1912). —
-LEDARE. jfr ledare 1. SvUppslB (1935). —
-RÖRELSE. jfr rörelse 8. Laurin Kvinnolynn. 74 (1916).

 

Spalt S 14436 band 32, 1997

Webbansvarig