| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SULFIT sulfi4t, r. (Berzelius Kemi 2: 347 (1822: hyposulfiten) osv.) l. n. (WoJ (1891) osv.); best. -en resp. -et; pl. -er resp. =.
1) kem. salt av svavelsyrlighet innehållande sulfitjonen l. vätesulfitjonen (använt bl. a. vid tillverkning av sulfitmassa; jfr 2). Gadolin InlChem. 81 (1798). Salterna, sulfiter, äro dels mättade .. dels halft mättade .. de senare bildas vid gasens inledande i hydrater eller karbonater. Rosenberg OorgKemi 246 (1887). Karakteristiskt för sulfiten är att de, ifall svavelsyra tillsättes, utveckla fri svaveldioxid. Starck Kemi 37 (1931). Lindskog o. Zetterberg (1981).
2) (ngt vard., i sht i fackspr.) om (l. elliptiskt för) sulfitmassa, äv. om sulfitpapper; äv. dels om (avdelning i) fabrik där sulfitmassa framställs, dels om sulfitlukt. Där borta på sulfiten vid Storfors. Koch Timmerd. 287 (1913). Din ära stinker kring vår nejd i skyar av sulfit. Karlfeldt FlBell. 113 (1918). Sågklingeskrik och lukt av sur sulfit. Blomberg Vallf. 90 (1926). Blekt sulfit för användning till konstsilke. SvSkog. 1067 (1928). GrafUppslB (1951; om sulfitmassa l. sulfitpapper).
(2) -AVLUT avlɯ2t l. ~20, r.; best. -en; pl. -ar. [senare leden till avluta, v.1] (i fackspr.) om den efter avlutning (se avluta, v.1 1) av (ett) sulfitkok erhållna avfallsluten; jfr -avfallslut, -lut. Sulfitavlut har även fått användning som dammbindande medel. SvTeknUppslB 2: 652 (1939). —
(2) -BRUK. (i fackspr.) sulfitmassafabrik. TNC 29: 19 (1958). —
(2) -BRÄNNERI03~102, äv. 01004. (i fackspr.) bränneri för tillverkning av sulfitsprit. KemT 1913, s. 59. —
(1, 2) -CELLULOSA. (numera mindre br.) sulfitpappersmassa, sulfitmassa. Cnattingius (1878). I slutet av 1860-talet lyckades .. (man) framställa sulfitcellulosa ur barrved genom kokning med en sur lösning av kalciumbisulfit. HbSkogstekn. 548 (1922). Stark sulfitcellulosa ingår med 20—30 procent i vanligt tidningspapper. SvSkog. 1083 (1928). TNCPubl. 43: 369 (1969; klandrat). SAOL (1973). —
(2) -DRANK. (i fackspr.) drank (se d. o. 2) erhållen vid destillering av sulfitsprit. LAHT 1918, s. 119. Tillverkningskostnaderna för jäst ur pentoser ur sulfitdrank är svårt att definitivt fastställa. TT 1942, Allm. s. 234. —
(2) -FABRIK. fabrik för tillverkning av sulfitmassa; jfr -massa-fabrik. DN(A) 13⁄8 1892, s. 4. Det var .. i Bergvik som C. D. Ekman 1874 satte i gång den första sulfitfabriken. TT 1927, K. s. 56. —
(2) -INDUSTRI. industri för framställning av sulfitmassa. 2NF 36: 273 (1923). —
(2) -INGENJÖR. ingenjör med utbildning för l. verksam inom sulfittillverkning. DN 13⁄8 1892, s. 4. —
(2) -KOK. (i fackspr.) kok (se kok, sbst.1 1 a) av sulfitmassa i sulfitkokare; vanl. konkretare, om enskild gång då sådant kok äger rum; äv. konkret (motsv. kok, sbst.1 1 b), om sulfitmassan i sulfitkokare. Af ett sulfitkok i Skutskär erhålles i medeltal 11,8 ton sulfitcellulosa. KemT 1909, s. 156. Vid sulfitkokets afblåsning (erhålls) cymol och metylalkohol. 2NF 30: 175 (1919).
Ssg (i fackspr.): sulfitkok-syra. vätskeblandning (med vätesulfit ss. främsta verksamma medel) för sulfitkokning; jfr sulfit-lösning. Sylfitkoksyran eller med andra ord en lösning af sur svafvelsyrlig kalk. FestskrKlason CXIV (1910). —
(2) -KOKARE. (i fackspr.)
1) arbetare som sysslar med sulfitkokning; jfr sulfitare. Sulfitkokare, fullkomligt hemmastadd med kokning av stark sulfitmassa, erhåller förmånlig anställning. ST(C) 26⁄3 1914, s. 4.
2) (stor, invändigt med syrafast material klädd) kokare (se d. o. 2) för sulfitkokning. TT 1903, Allm. s. 5. —
(2) -KOKERI03~102, äv. 01004. (i fackspr.) industriell anläggning l. avdelning (i sulfitfabrik) för sulfitkokning. TT 1945, s. 310. —
(2) -KOKNING. (i fackspr.) kokning (se koka, v.2 I 1 f) av sulfitved till sulfitmassa. KemT 1909, s. 158. Sulfitkokningens ändamål är att med bisulfitet utlösa de ämnen i träet, som ej äro cellulosa. 3UB 8: 916 (1939). —
(2) -KOL. (†) ur sulfitavlut framställt kol (se kol, sbst.l 1 a). En metod att framställa ett bränsle, s. k. sulfitkol, ur affallsluten från sulfitcellulosatillverkning. 2NF 27: 311 (1918). VaruhbTulltaxa 1: 111 (1931). —
(2) -LUKT. (obehaglig) lukt (av sulfitmassa o. d.) från sulfittillverkning. Selander Dag 68 (1931). —
(2) -LUT. (i fackspr.) sulfitavlut; förr äv. om sulfitkoksyra. Då kokaren (för trämassa) första gången skall användas, fylles den med sulfitlut. 2UB 8: 133 (1900). Man har beräknat att den enbart i den svenska sulfitluten ingående mängden (organisk substans) per år motsvarar c:a 350.000 ton stenkol. Bolin OrgKem. 166 (1925). För nybyggda vägar .. som senare skola ytbehandlas med asfaltemulsioner, är sulfitluten i motsats till övriga preparat lämplig. SvTeknUppslB 1: 714 (1937). TNCPubl. 66: 231 (1977; klandrat). —
(2) -LUTA, v., -ning. (numera föga br.) behandla (vägbana) med sulfitavlut (mot dammbildning); särsk. ss. vbalsbst. -ning. Vi utföra grus-, sten-, asfalt- och betongvägar, sulfitlutning, vägunderhåll m. m. SvD 28⁄6 1925, s. 1. Framställning om att .. Kaptensvägarna i Malmberget måtte sulfitlutas. Norrskensfl. 1927, nr 155, s. 4. Olägenheterna med sulfitlutningen. Upsala(A) 12⁄7 1929, s. 3. —
(1) -LÖSNING. (i fackspr.) konkret: lösning (se lösning, sbst.2 4) innehållande sulfit(er): särsk. om den lösning som utgör sulfitkoksyra. Almquist Häls. 618 (1896). Kjellin 200 (1927; om sulfitkoksyra). —
(1, 2) -MASSA. (i fackspr.) kemisk pappersmassa framställd gm kokning (i sulfitkokare) av sulfitved med sulfitkoksyra; jfr -cellulosa, -pappers-massa. KatalIndUtstSthm 1897, s. 139. TNCPubl. 43: 369 (1969).
Ssg (i fackspr.): sulfitmassa-, äv. sulfitmasse-fabrik. jfr sulfit-bruk, -fabrik o. cellulosa-fabrik. Cederström Insjöfisk. 5 (1898). —
(1, 2) -METOD. (i fackspr.) metod för tillverkning av kemisk pappersmassa gm kokning av sulfitved med sulfitkoksyra. 2UB 8: 133 (1900). —
(1, 2) -PAPPER. (i fackspr.) av sulfitmassa tillverkat papper. TT 1902, M. s. 43. Sulfitpapper används huvudsakligen som omslagspapper och för tillverkning av påsar. TNCPubl. 66: 232 (1977). —
(1, 2) -PROCESS. (i fackspr.) om process (se process, sbst.1 5) gm vilken sulfitmassa framställs. SvIndustri 312 (1935). —
(2) -SPRIT. ur sulfitavlut gm jäsning framställd sprit (se sprit, sbst. 3 2); jfr -brännvin. Motion i 2 kam. 1914, nr 52, s. 6. Sulfitsprit, användbar till motorbränsle och efter omsorgsfull rening till spritdrycker. Starck Kemi 262 (1921). Sulfitsprit är en nyckelråvara för den organisk-kemiska industrien. SvGeogrÅb. 1947, s. 157. —
(1) -SYRA. (numera föga br.) sulfitkoksyra. En normalmetod att bestämma cellulosa i ved, grundande sig därpå, att denna kropp är olöslig i sylfitsyra af viss sammansättning vid 108°. FestskrKlason CXIII (1910). Sulfitsyran framställes genom förbränning av svavel .. eller genom rostning av svavelkis i kisugnar. HbSkogstekn. 573 (1922). —
SULFITERA1040, v., -ing. (i fackspr.) med avs. på sulfitved: omvandla till sulfitmassa gm kokning i sulfitkoksyra; äv. abs. TT 1940, K. s. 23.
Ssg (i fackspr.): sulfiterings-torn. Sulfiteringstorn .. (dvs.) torn med fyllkroppar för beredning av kokvätska för neutralsulfitkokning. TNC 29: 39 (1958).
Spalt S 14500 band 32, 1997