Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SULME l. SOLME l. SVOLME l. SVULME l. SYLME, m.; best. -en; pl. -ar (Berchelt PestOrs. E 5 a (1589: Sulmarne), SthmStadsord. 1: 131 (1657)) l. -er (äv. att hänföra till sg. sulma osv.) (G1R 25: 633 (1555: sölmer), L. Paulinus Gothus Pest. 91 a (1623)); l. SULMA l. SVOLMA l. SVULMA l. SYLMA, f. (Lemnius Pest. 15 (1572; uppl. 1917), Schultze Ordb. 5211 (c. 1755)) l. n. (3SthmTb. 13: 206 (1623)); ss. f. best. -an; pl. -or (Schroderus Os. 1: 258 (1635), Dryselius Monarchsp. 287 (1691)) l. -er (se ovan).
(†) konkret: svullnad, bulnad, böld (särsk.: pestböld), svulst; äv. med koll. bet.: svullnader osv.: äv. abstrakt(are): (upp)svällande, svullnad. (Lat.) Angina .. (sv.) sulme j halsen som stoppar och förqweffuer. VarRerV 15 (1538). (Det) är tilförmodendes, att till äventyrs ther hooss invertess apostemata och sölmer både i brystedt och tiläventyrs i hiärnen äre förhondene. G1R 25: 633 (1555). Någhre (pestsjuka) få först vthwertes Pestilentzie Bölder, Sulma eller Fressmer, thet såsom een Febris först kennes eller påkommer. Berchelt PestOrs. C 3 b (1589). Siukdomar, som .. sigh tildragha pläga .. Om Hösten fierdedags Skälfwor, Miältans Swulma och Förstoppelser. Palmchron SundhSp. 12 (1642). Är Sulman ganska stor och hetsiig, wore ey orådligt, at på armen öpna ådran. Lindestolpe Frans. 77 (1713). Schultze Ordb. 5211 (c. 1755; angivet ss. folkligt språk). — jfr HALS-SULME o. PESTILENS-SULMA .
Spalt S 14505 band 32, 1998