Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUNNA sun4a, r., oböjl.
Ordformer
(sonna 1871. sunna 1838 osv. sunnat 1871. sunnet 1871)
Etymologi
[liksom t. sunna, eng. sunna, sunnet m. m., fr. sunna av arab. sunnah, sunnat, form, sätt, väg, regel. — Jfr SUNNIT]
relig. om sed l. tradition ss. rättesnöre för ett islamiskt sätt att leva; jfr SCHIISM. Sunna, .. (dvs.) en samling af traditioner som angå Islam. ConvLex. 8: 79 (1838). De på (arab.) hadith (dvs. traditionen) stödda etiska och juridiska lärosatserna sammanfattades under benämningen ”sunna” (regel, bud) till skillnad från koranens bud (”fard”). 3NF 1: 1212 (1923). Hjärpe IslamLära 21 (1979).

 

Spalt S 14557 band 32, 1998

Webbansvarig