| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUPERIÖR l. SUPERIEUR, m.; utom i sg. obest. anträffat bl. i sg. best. -en.
(†) superior (se SUPERIOR, sbst. 1). Pater Sturm, som är jesuite och superieur aff dhet dher warande klostret. KFÅb. 1912, s. 391 (1703). At nu thermed kommit så wida, at superieuren uti klostret aldeles förnekadt honom mag:r Troilius at trösta och i sin lära stärka en evangel. Schlave. 3PrästP 9: 157 (1738). Gynther ConvHLex. (1848).
Spalt S 14591 band 32, 1998