Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUPPLICANDO, adv. o. sbst. n. (EkenäsDomb. 1: 64 (1642)) l. f.? l. m.? (VDAkt. 1661, nr 257).
Ordformer
(subli- (-ÿ-) 1642 (ss. sbst.). supli- 1642 (ss. sbst.). suppli- 1661 (ss. sbst.), 1841 (ss. adv.))
Etymologi
[av it. supplicando, gerundium av supplicare, be, bönfalla, av lat. supplicare (se SUPPLICERA)]
(†)
I. adv.: ödmjukt bedjande l. bönfallande. (J. H. Thomander) ämnade .. ej gå supplicando tillväga. Liljecrona RiksdKul. 446 (1841).
II. sbst.: supplik. EkenäsDomb. 1: 61 (1642). Wår fordom pastor Mester Swen i Swartarp, hafwer gifwit En Supplicando in til mijn Aldranådigste Grefwe. VDAkt. 1661, nr 257.

 

Spalt S 14607 band 32, 1998

Webbansvarig