Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUPPRESSION sup1räʃω4n l. -eʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. suppresion)
Etymologi
[jfr d., t., eng. o. fr. suppression; av lat. suppressio (gen. -ōnis), undertryckande, till p. pf.-stammen av supprimere, undertrycka (se SUPPRIMERA)]
undertryckande l. upphävande l. förtigande l. hejdande o. d.; numera bl. i a o. b. Jag har med förtroende och suppresion af egna farhågor öfverlemnat mig åt efterföljandet af .. (läkarnas) omdöme. Berzelius (o. Palmstedt) Brevväxl. 2: 277 (1835). Auerbach (1913). — särsk.
a) med. om hämmande l. bromsning av den ökade hormonproduktionen vid vissa sjukdomar; förr äv. om förlångsammande av blodomloppet. Blodomloppets suspension eller suppression. TLäk. 1832, s. 14. Lindskog o. Zetterberg 542 (1981).
b) psykol. om medvetet undertryckande av impulser l. idéer som strider mot jagets ideal (se d. o. II 3). BraBöckLex. (1980).
Ssg (†): SUPPRESSIONS-ELD. [efter fr. feu de suppression, lat. ignis suppressionis] om dämpad eld, om eld med jämn upphettning. Suppressions-eld, ignis Suppressionis, då eld brukas både öfver och under kärlen, eller ock allenast öfver kärlen, i synnerhet vid Capell-ugnar. Wallerius ChemPhys. 1: 85 (1759).

 

Spalt S 14616 band 32, 1998

Webbansvarig