Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SURVEL sur3vel2, m.//ig.; best. -n; pl. survlar.
Ordformer
(förr äv. -fv-)
Etymologi
[sv. dial. survel, oordentlig, mindre hyfsad pojke; till SURV, sbst.2, o. SURVA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om manlig slarvig l. lat person. LoW (1889). ”Hur kan du dina instruktioner din surfvel?” röt korpralen. Ahlgren IndelnDag. 146 (1913). Asch, din survel, fräste doktorn och slog igen boken. SvD(A) 18⁄2 1934, s. 8.

 

Spalt S 14676 band 32, 1998

Webbansvarig