Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SURVIG sur3vig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -fv-)
Etymologi
[sv. dial. survet; till SURVA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slarvig l. oordentlig l. smutsig o. d. Vid de tillfällena (dvs. då han varit i staden l. på marknad) kom han la alltid hem som en surf, full och surfvig, men det hände inte så tidt. Bondeson MVK 37 (1900, 1903).

 

Spalt S 14676 band 32, 1998

Webbansvarig