| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUS sɯ4s, sbst.5, n.; best. -et; pl. =.
1) motsv. SUSA, v.1 1, om förhållandet l. verksamheten l. skeendet att susa, susande, susning; särsk. om ett förhållandevis svagt (tilltagande o. avtagande) o. tonlöst, utdraget, ofta vinande ljud som uppkommer dels då löv l. träd l. säd o. d. sätts i rörelse av vinden, dels av vatten i ström l. rörelse; stundom närmande sig bet.: prassel l. rassel l. porlande o. d.; i sht förr äv. i fråga om kraftigare ljud, ungefär liktydigt med: buller l. larm l. brus l. dån o. d.; stundom äv. med tanke på såväl ljudet som rörelsen som förorsakar ljudet. Skogens, vindens, trädkronans, bäckens sus. Schroderus Lex. 25 (1637). I stormens sus / är du (dvs. skeppet Ellida) mitt hus; / det andra brände / Gud Balders frände. Tegnér (TegnS) 4: 96 (1825). Trägården i skogens famn, med sina forsars och källors sus var en svärmisk tafla omkring henne. CJLAlmqvist (c. 1826) i 3Saml. 5: 132. Det låter som suset af sommarvindar öfver blomstrande ängar. Wennerberg 3: 39 (1883). Nattskärran flög med skrämdt och plötsligt sus / längs bleka mossar. Österling ÅrVis. 75 (1907). Ja, där kommer Pinkerton åkande i sin vagn och hör med sitt fina öra suset av en bomb i luften. Johnson Här 136 (1935). Det är så tyst att man kan höra fotogenlampans svaga svaga sus. Hedberg DockDans. 132 (1955). — jfr BARR-, FURU-, KORN-, LÖV-, MORGON-, SAGO-, SKOGS-, SKYMNINGS-, SOMMAR-, SÄV-, TRÄD-, VÄSTAN-SUS. — särsk.
a) ss. uttryck för att ngn l. ngt rör sig brådskande l. med stor hastighet o. d.; särsk. i uttr. i ett sus, i ett huj, snabbt. Efter duktigt sus och fläng / Tog jag gunstig herrn på säng. Bååth Dikt. 99 (1879). I ett sus flög hon från honom. Landsm. 1911, s. 602. Det for som ett hastigt rungande sus efter .. (pilfinkarna), när de drogo sin väg. Rosenius SvFågl. 2: 124 (1922).
b) (†) i fråga om ljud som frambringas av vissa insekter, ungefär liktydigt med: surrande. Bien flyga ut kring vårens stig, / Och skatta blomstren under lek och sus. Kullberg Dikt. 41 (1850). Tystnaden afbröts endast af myggornas sus. Topelius Fält. 4: 173 (1864).
c) [möjl. elliptiskt för VING-SUS] (numera mindre br.) konkretare, om enskild omgång av vingsus. När vi vända om ett hörn, överraska vi ofta någon vegeterande gråhäger, som öppnar sin gråa vingfamn och med stora sus fläktar undan. Holmström ResHoll. 143 (1915).
d) (i vitter stil, numera bl. tillf.) övergående i konkret anv., liktydigt med: susande löv. Kastanjen tänder sina ljus / i en kupol av gröna sus. Jönsson Kustl. 27 (1941).
e) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. liktydigt med: stämning o. d. Emoth min (dvs. Josefs) Wijsdoms Krafft / Har arghet, onskans Suus, just all sin funder tafft. Achrelius Jos. B 4 b (1692). Lilla gärdsmyg, törs du dröja / Här och trygg din nattqvist taga? / Når ej dig ur härdens remnor / Suset af en sorglig saga? Gellerstedt 2Dikt. 65 (1881). Genom de långa kjolarna går ett sus av århundradens blygsel. Boye Ast. 129 (1931). Det är en skickligt gjord berättelse om ett forntida passionsdrama och där finns strofer som verkligen har ett sus av forntid. Olsson Fröding 352 (1950). Pessimismen är en nevrotisk depression. Snart kan den botas med en spruta. Dikten ska komma med suset i blodets, i livets krona. Lo-Johansson Förf. 24 (1957). — särsk.
α) om avlägset, dämpat ljud av röster ss. uttryck för gillande l. förvåning l. förtjusning l. bestörtning o. d.; susning (se SUSA, v.1 1 g γ). Jag hör ännu hvad sorl, hvad hiskligt dån och sus! / Man ropte: Hjelp vår Kung och fräls vårt Kunga-Hus. Ristell Mer. 4 (1774). Det gick ett sus av besvikelse genom publiken när det inte blev rekord. Zetterström VärldHj. 206 (1942). Ett sus gick genom lokalen då en vrålrik bjöd fyra tusen för en matta. Martinson BakSvenskv. 165 (1944).
β) om susande hörselförnimmelse i örat l. huvudet uppkommen av fysiologiska orsaker (t. ex. till följd av sjukdom l. trötthet). Suus i öronen. Spegel 338 (1712). Du .. måste nödvändigt taga något stärkande för magen för att bli af med det der suset i hufvudet, ty det kommer nog från Magen. Bremer Brev 3: 405 (1855). Harlock (1944). — jfr ÖR-, ÖRON-SUS.
2) [jfr motsv. anv. av mlt. sūs (o. lt. suus)] om starkt upprört o. bullrande liv l. (av oväsen o. d. åtföljd) verksamhet; i sht med tanken fäst vid bullret; särsk. om sådant liv osv. som uppstår vid omåttlig förtäring av alkohol; ofta liktydigt med: oordentligt levnadssätt l. rummel l. utsvävning(ar) l. dryckenskap l. svirande l. muntert leverne, stundom närmande sig bet.: rus (se RUS, sbst.2 1); särsk. i sådana uttr. som [jfr t. im sause leben] leva i sus, hålla (släm och) sus, föra sus och brus, leva i sus o. dus, ge sig hän åt omåttligt ätande l. drickande l. superi o. utsvävningar o. d.; numera bl. i a. (Djävulen) förblindar folket, at the sijn eghen nödh intet betenckia, vthan leffua så j sws bortåt. PErici Musæus 2: 74 a (1582). D(omi)n(us) Andreas .. lefuer huar dagh i suuss och dryckenskap. VDP 15⁄4 1620. (Länsmannen) slogh en bonde .. til huilken obeskedelighet halp uthan all tuifuel huijmet, som war quart i hufuudet af thet suus han öfuade med några om söndagz natten. Murenius AV 90 (1642). På Kellare och Jungfrw huus / Ther holler tu mäst släm och suus. Chronander Surge C 6 b (1647). Att dagligt suus och bruus och lustig lefnad föra, / Det ändas tijdt med sorg. Leyoncrona Vitt. 178 (1689). Vett försvagas i sus, men stärkes i dagliga syslor. Nicander GSann. 60 (1766). Kom Ulla, kom. / Hör du ej suset? / Si Värden i huset / Fader Berg; / Valdthornet och kruset / Ge Gubben färg. Bellman (BellmS) 1: 71 (c. 1770, 1790). Under Marknads-folkets sus försvunno några timar ändock rätt hastigt. Linnerhielm 1Br. 155 (1796, 1797). — särsk.
a) (fullt br.) i det tautologiska uttr. sus och dus, rumlande l. ruckel l. festande l. svirande o. d.; (muntert) glam; förr äv. utan tanke på rumlande osv.; särsk. i uttr. leva i sus och dus, tillbringa sin tid med att festa l. supa, leva livets glada dagar, ge sig hän åt nöjen o. utsvävningar; icke neka sig ngt; frossa. J sus och duss / och dageliget Rus / då såte de hoss min sida. Visb. 3: 14 (c. 1635). En sådan menniskia, som i lättia, suus och duus förnöter sina dagar .. är sannerliga wärd, at från alt beskedeligt folcks umgänge utheslutas. Lindestolpe Skörb. 13 (1721). Så fortgick det i sus och dus ända till fastan, då dessa bullrande nöjen utbyttes mot konserter, andeliga skådespel samt lärda öfningar. Fryxell Ber. 10: 236 (1842). Se’n blef jag rik — Som tända ljus / Stod’ alla då och böjde nacken; / Man förde mig, i sus och dus, / Till Klingbergs och till Hasselbacken. Säfström Skymn. 39 (1853). Sus och dus gör tomt hus. Granlund Ordspr. (c. 1880). Middagen .. fortgick med tal och skålar i sus och dus, såsom vanligt vid dylika festliga tillfällen. Adelsköld Dagsv. 2: 397 (1900). Hellström Kärlek 122 (1942).
b) (†) övergående i l. närmande sig bet.: berusat tillstånd l. upprymdhet l. uppsluppenhet o. d. Prytz OS C 2 a (1620). (Vid middagen) dracks nästan mycket, som satte alla herrarna i ett lustigt humeur och fullt sus. Tersmeden Mem. 5: 183 (c. 1790). Bardernas sång jemte gästernas sus / Gaf glans åt högtidens timma. Widström Vitt. 63 (1840).
c) (†) i uttr. gå i sus med ngn, festa med ngn, ge sig hän åt utsvävningar med ngn. Sedhan gick iagh med Jungfruger i swsz. Messenius Sign. 5 (1612).
Spalt S 14679 band 32, 1998