Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SVALLER, sbst.2, n.; utom ss. förled i ssgr anträffat bl. i sg. obest.
(†)
1) = SKVALLER, sbst.3 1. Och tilsades them sådant hade vtkomet at wende igen medt sådant Sualler. BjörkekDomb. 11⁄6 1599.
2) = SKVALLER, sbst.3 3. Ty sagdis nu Hanns Gamall och Hans P(er)sons hust(r)v aff hela rådh(et) wiid huars thera rósth frij för th(et) swaller och roop the vtj <komne> warith haffue. 2SthmTb. 2: 210 (1552).
Spalt S 14798 band 32, 1998