Publicerad 1999 Lämna synpunkter SVEVA sve3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. Etymologi [sv. dial. sveva; jfr nor. sveive; i avljudsförh. till SVIVA (l. möjl. avlett direkt av SVEV, sbst.1)] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dra runt en vev, veva. Lind 2: 898 (1749). Spalt S 15100 band 32, 1999 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se