| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVIDARE svi3dare2, m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. =. Anm. I återgivning av dialektalt spr. förekommer i sg. best. formen sviarn, svian o. svidan. Hemberg ObanStig. 125 (1896: ”svidan”). Svian kommer egentligen sent på sommaren. SvSkog. 1593 (1928). Lindblad ResRödFågl. 71 (1966: ”sviarn”).
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svidknott. Den andres förståelse var .. såsom hade han stått med honom en septemberkväll i ett moln av svidare och dikat sur torv. Lidman TjänHör 16 (1977).
Spalt S 15111 band 32, 1999