| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVÅRA svå3ra2, adv.
1) (†) motsv. SVÅR 2: tungt. Hufvudstyrkan till sjös, de svåra linieskeppen, kunna väl icke ännu utträngas af än aldrig så svåra bevärade ångfartyg. KrigVAH 1840, s. 165.
2) (†) motsv. SVÅR 4: i stor mängd l. myckenhet; liktydigt med ett attribut: mycken. År 1291 stod Norrköpings Ström uti 3 timmar, at intet vatten var uti åna ok ther togs svåra fisk opp. Sundelius NorrköpMinne 642 (1798). Rägnade och var svåra smuts på vägar och gator. Reenstierna Årstadagb. 2: 248 (1819).
3) (numera bl. i vitter stil, skämts. l. arkaiserande) motsv. SVÅR 5 a ν : högeligen l. i hög grad l. mäkta; mycket; svårt; i fråga om gråt: bittert l. häftigt l. våldsamt; äv. allmännare: kolossalt l. väldigt o. d; jfr SVÅRLIGEN 1, SÅRA, adv. G1R 1: 137 (1523). Efter hann war så suåra druckenn, sadhe hann sigh icke minnes huadh hann giorde. 3SthmTb. 5: 174 (1604). Fiendhen .. kan ståå förtäckt .. och wärcken icke allenast med cannonerandhe uthan iämwäl för thess trångheet skull medh granater och steenkastandhe swåra mycket twinga och förolempa. HallHist. 1: 862 (cit. fr. 1645). Hvi gråter ni så svåra? Widegren (1788). Öfverste Dittmars vredgades svåra öfver Cygnæi anmärkningar. ENervander (1892) hos Cygnæus 11: 115. Han går in och stänger sin dörr. Han är i sitt hus. Är svåra trött och lägger sig att sova. Parling Motorsåg. 61 (1950). SvOrdb. (1986; angivet ss. ålderdomligt). — särsk. [uttr. möjl. bildat efter INGENTING, NÅGONTING, vars senare led äv. kan uppträda adverbiellt med rent förstärkande bet.; jfr INGENTING e, NÅGONTING II] (†) i pleonastisk förb. med ting, i hög grad, högeligen. Min Salighe Herfadhers dödh, / Och hans vthgutne blodh så rödh, / Så och Predicanternas medh, / Swåra ting förtryter migh thet. Prytz OS B 3 a (1620). Togh ock theszlijkes Franckrijke under Henrici IV. loflige Regering swåra ting til. Brask Pufendorf Hist. 67 (1680).
Spalt S 15286 band 32, 1999