Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVÄGRA, f.
Etymologi
[sv. dial. svägra; avledn. av SVÅGER]
(†) svägerska. Tranér HomIl. 122 (1814). (Upptända av kärlek till samma kvinna bröderna) tala till hvarandra så: / ”Min som maka och din swägra”. Bergstedt Öfv. 12 (1845). Till Helena kom budbringande Iris, / lik till gestalt dess svägra. Johansson HomIl. 3: 122 (1846).

 

Spalt S 15298 band 32, 1999

Webbansvarig