| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVÄNGEL sväŋ3el2, r. l. m.; best. -eln (VetAH 1744, s. 50, osv.) ((†) -elen VetAH 1743, s. 269, VGR 1796, Verif. s. 150); pl. -lar (SvKrig 1611—1632, Bil. 2: 464 osv.) ((†) -ler ArkliR 1567, avd. 23, Därs. avd. 25; -lor ArkliR 1563, avd. 22).
om svängande l. svängbar(t) (del av) redskap l. anordning o. d.; särsk. om en kring en horisontal l. vertikal axel svängbar stång (l. ett system av stänger) avsedd (avsett) att gm svängning överföra l. reglera en rörelse l. utföra ett arbete o. d.; numera företrädesvis i a—c. En Swängel, som på sin axel .. kan hwälfwas både verticalt, horizontalt och obliquè. Triewald Förel. 1: 194 (1728, 1735). Svänglar kallas vid koppar- och silfverhyttor de på bakändan af bäljvågarne hängande stockar, som vid nedre ändan hafva lådor med sten lastade, tjenande til bäljlockens updragande vid blåsningen. Rinman 2: 941 (1789). En Så hänges (vid leken ”stå i så”) på sin så-stång, hvars ändar läggas på stolar. Att stiga upp och stå i sån är ganska svårt, emedan den hänger ostadigt på stångens svängel. Dybeck Runa 1849, s. 34. ÖoL (1852; för vindbryggas svängning). (I mindre hålldammar) har man väl .. nöjt sig med en utlöpande pipstock, genom vilken passagen reglerades medelst svängel och tapp. Lindroth Gruvbrytn. 1: 319 (1955). — särsk.
a) (i fackspr.) till l. på hästdraget fordons framvagn: tvärslå i vars ändar hästens draglinor fästes o. på vars mitt en krok l. bygel anbringats för fästande i vagn l. redskap o. d. Togehakar eller suenglor. ArkliR 1563, avd. 22. Chäserna (dvs. cauraijos) äro med 2 hjul, dragas af 2:ne mulåsnor, hvaraf den ena går inom chässkalmarna och den andra inom ett par streck vid en svängel, fäst midt under chäsen. Tersmeden Mem. 1: 161 (1734). Draglinor och skaklar (på en parvagn) äro .. medels svänglar angiorda vid vagnbron. Juhlin-Dannfelt 423 (1886). Anspänning af två hästar sker vanligen i en vid fordonet anbragt likarmad våg, i hvilken svänglarna fästas. LB 4: 90 (1903). Det knakade i svänglar och knutar, stångkusken piskade i uppförsbacken, och mellankusken och förkusken .. liknade ett gäng flyttningskarlar. Janson Vänsk. 163 (1925). Mellan vagnen och hästarna (finns) .. springvåg, springbåge eller sprängbåge, vinkelrätt mot tistelstången i framvagnen fastgjort stycke av trä eller järn, avsett till fäste för svänglarna. Svängel eller hammel (är) mellanled, vanligen av trä, mellan seldonets draglinor eller skaklarna och vagnen. Cronquist Ekipage 25 (1952). — jfr RUSTVAGNS-, VAGNS-SVÄNGEL.
b) på l. till pump: pumpsvängel; äv. (i sht förr): brunnssvängel. (Sv.) Swängel, (lat.) tolleno, machina volubilis, qua e puteo aqua hauritur. Ihre 2: 842 (1769). Flere pumpar äro .. på hwar gata (i Frankfurt) bestående af en sten pilastre samt en swängel af järn å hwarje sida. Palmstedt Res. 51 (1778). Byn, vars svänglar resa sig som galgar över en huvudskalleplats. Blomberg BrinnSnön 178 (1935). Klumpändan på svängeln dråsade i mark. Aronson FjärdeVäg. 12 (1950). SvOrdb. (1986). — jfr BRUNNS-, PUMP-SVÄNGEL.
c) (förr) om stång varmed borr kringfördes (med handkraft); äv. om pressvängel. ÖoL (1852; äv. om pressvängel). Trycket (i ett myntpräglingsverk) åstadkommes af en medelst en svängel hastigt neddrifven skruf. UB 4: 284 (1873). Så länge djupet (av ett borrhål) är ringa, bruka både svängel och linkorgar föras med handkraft och mindre tung borrapparat användas. Wetterdal Grufbr. 119 (1878). Borren .. består av .. svängel att skruvas på översta borrstången. MeddGeoteknInst. 1: 20 (1946). — jfr PRESS-SVÄNGEL.
d) (†) om pendel (se d. o. 1 (a)). Polhem Brev 17 (1710). Lagat swengelen på ScholaeKlockan, tilsläpt läder och omsytt strängen. VGR 1787, Verif. s. 13. Lindfors (1824).
f) (†) om trästång i orgel för överförande av tangentrörelsen till luftlådan. När wid wäderskiften, Clawer, wällar, swänglar och ventiler, eller Regering bålna (kan ett verk i otid ge ljud). Hülphers Mus. 304 (1773). Et Orgwerk hafwa .. abstract Regeringen, först anhängd wid Claweret, sedan häftad wid Wällbrädet, och derifrån ledd up under lådan, med namn af Schwenglar in i pumpetterne up genom pumpet-påsarne til ventilen. Därs. 308. Stämdragen för första manualen ledas från klaveret till venster medelst vinklar, som stå i förening med svänglar eller vippor, som äro i lodrät ställning fästade vid dithörande register. Brunius Metr. 333 (1836).
g) (numera föga br.) i utvidgad anv., om glasögonskalm. Ett par mycket vackra och dyrbara glasögon med bågar av sköldpadd och svänglar av guld. Lagergren Minn. 1: 89 (1922).
(a) -KROK. krok för anfästning av svängel i framvagn l. springvåg o. d. I hvardera af dessa (tre) svängelöglor .. påträdes en svängel, derigenom att dess svängelkrok fästes i nämnda ögla. Spak HbFältartill. 150 (1873). MeddJordbrTeknF 65: 47 (1940).
Ssg: svängelkroks-ögla. ögla för anfästning av svängelkrok. De Ron o. Virgin I. 5—7: 73 (1887). —
-LÅS. (om ä. samiska förh.) likt en svängel format lås (se d. o. 2) för anfästning av körrenens grimma vid tömmen. Svängellås .. af renhorn för att fästa kör-renens grimma vid tömmen. Hammarstedt NordMLapp. 7 (1911). —
(e) -REM. (†) rem i vilken klockkläpp hänger. (Sv.) Swängelrem .. (i en klocka) (Fr.) Broyer de battant. = de cloche. Nordforss (1805). —
Spalt S 15379 band 32, 1999