Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SVÄVARE svä3vare2, om person, m./ /(ig.), om djur, m. l. r., om sak, r.; best. -en, äv. (i sht vard.) -n; pl. =
motsv. SVÄVA, v.1 1, 2, om ngn l. ngt som svävar l. kan sväva i luften l. på vatten; numera företrädesvis om svävfarkost; äv. bildl. En reformerande sväfvare, ofta sjelf en tomhet, lefver också herrligast i tomheter. Livijn 2: 334 (1842). Blif själf .. en senstark vandrare i skogarna, en vidsynt sväfvare i rymderna! Forsslund Djur 246 (1900). Martinson Kap 113 (1933; om flygfiskar). En ny typ amfibiefarkost, svävare eller luftkuddebåt, som kan betraktas som ett mellanting mellan snabbgående motorbåt och helikopter. TT 1963, s. 516.
-FARKOST~02 l. ~20. svävare, svävfarkost. Vi tror att svävarfarkosterna kommer att revolutionera hela transportväsendet till sjöss. GF 1 ⁄ 11 1965, s. 1. —
-FART. samfärdsel l. trafik med svävare på insjö l. hav l. kanal o. d.; anträffat bl. ss. förled i ssgr.
-HUMLA. (†) om (insekt tillhörande) släktet Bombylius major Lin., stora svävflugan; jfr sväv-fluga 1. NF (1891). 2NF 27: 1328 (1918; om släktet). —
Spalt S 15461 band 33, 2000