Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYNEN sy3nen2, adj. n. o. adv. -net.
Etymologi
[sv. dial. synen, nor. nn. synen; avledn. av SYN, adj., (o. SYN, sbst.2)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) synsk (se d. o.). En hade kanske kunnat .. (hjälpa henne), Mats, barndomsvännen, han, som var synen och såg ända in till ens hemligaste tankar. Väring Vint. 152 (1927).

 

Spalt S 15653 band 33, 2000

Webbansvarig