| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYNERGIST syn1ærgis4t, om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r. l. m.
1) kyrkohist. anhängare av synergismen (se SYNERGISM 1). Schroderus Os. III. 2: 61 (1635). Våra med pelagianer och synergister oändligen förda trätor. KyrkohÅ 1908, s. 181 (c. 1780). Ekbohrn (1904).
2) (i fackspr., i sht biol. o. med.) om var o. en av flera faktorer (särsk. muskler l. läkemedel) som samverkar i synergi l. synergism (se d. o. 2); motsatt: antagonist (se d. o. 2). Vanligen deltaga flera muskler i utförandet af en och samma rörelse. De sägas då vara synergister. Müller LbAnat. 77 (1905). Samverkan bakterierna emellan kallar man synergism och de samarbetande sorterna synergister. Pettersson Bakt. 27 (1926). Lindskog (1997). —
Spalt S 15654 band 33, 2000