Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYO sy4ω, sbst.1, r.; best. -n.
Etymologi
[förkortning för: studie- o. yrkesorientering, ssg med ORIENTERING; förleden är STUDIUM resp. YRKE]
(organiserad form av) studie- o. yrkesorientering avseende att ge eleverna i grund- o. gymnasieskola o. kommunal vuxenskola kunskaper om arbetslivet o. förbereda dem för framtida yrkesval. En ny gemensam organisation för gymnasiet och grundskolans studie- och yrkesorientering (syo) föreslås av utbildningsdepartementet bli genomförd från och med den 1 juli 1972. SvD 17 ⁄ 7 1970, s. 9. Om syon skall kunna bidra till elevernas personliga utveckling, självständighet och mognad, kan den inte inskränkas till information som ges vid vissa valtillfällen. PropRiksd. 1971, nr 34, s. 12. NE (1995).
Anm. Ordet syo (jämte ssgr) brukas fortfarande i allmänspråket men har i officiellt språkbruk (sedan 1993) ersatts av syv, studie- o. yrkesvägledning.
Ssgr (jfr anm. ovan): SYO-FUNKTIONÄR. ss. sammanfattande benämning på studie- o. yrkesvägledare, yrkesvalslärare, syokonsulenter o. d. inom skolväsendet. SvD 17 ⁄ 7 1970, s. 9. —
-KONSULENT. tjänsteman med uppgift att informera om studier o. yrkesliv o. att planera, organisera o. genomföra studie- o. yrkesorientering vid grund- o. gymnasieskola o. kommunal vuxenskola. SvD 24 ⁄ 8 1973, s. 22. Anm. I vard. spr. förekommer ellipsformen syo sy4ω, sbst.2, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n. Lisa Tönus, syo på Rudbecksskolan i Sollentuna. SvD 10 ⁄ 12 1996, s. 20. SAOL (1998). —
-TJÄNST. MotRiksd. 1972, nr 1529, s. 3. —
-VERKSAMHET~002 äv. ~200. RiksdP 1979 ⁄ 80, nr 97, s. 124.

 

Spalt S 15697 band 33, 2000

Webbansvarig