Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SÅLA, v.2 -ade.
(†)
I. tr.
1) (med kraft l. iver) kasta (ngt) ifrån sig l. kasta iväg (ngt); (handlöst) slänga (iväg) (ngt l. ngn). Såla, (dvs.) med ifwer kasta ifrån sig. Crælius TunaL 409 (1774; i förteckning över småländska dialektord). Han ville slås med mig, men jag bara sålade honom i väggen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Såla ngt ut genom fönstret, midt i synen på en. Därs. Honom ska’ jag (en skomakare) såla så, att han aldrig skall glömma det, det lofvar jag. Blanche Tafl. 2: 42 (1845, 1856; yttrat om rival). Sällberg Långv. 145 (1894).
2) i bildl. anv. av 1, för att beteckna att ngt görs hastigt l. vårdslöst; i den särsk. förb. SÅLA IHOP.
II. intr. hastigt förflytta sig (till en plats l. dyl.). Men ja ska låfwa dey ja snoppe mäy däa i samma stund, Ja sålade at Gata som en Rumppelöös Hund. Tidfördrijf B 7 a (c. 1695).
Spalt S 15922 band 33, 2001