Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SULA sɯ3la (”uttalas vanligen: så’la” Dalin), förr äv. SÅLA (så’la Weste), v. -ade (G1R 1: 153 (1523: Ensolade, p. pf. pl.) osv.) ((†) -at (-edt), p. pf. m. pl. Skråordn. 310 (1546: Ensoledt), BtÅboH I. 1: 35 (1554: een sålat)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.). Anm. Det hos Möller (1790, 1807), Heinrich (1814) anträffade skola, v., med bet.: sula, torde vara felaktigt för sola, sula.
Ordformer
(-sal- 1562 (: ensalade, p. pf. pl.). sol- 1523 (: Ensolade, p. pf. pl.)—1791 (: Omsolad, p. pf.). sul- (-hl-) 1683 (: upsuhla) osv. sål- 1554 (: een sålat, p. pf.)—1950 (angivet ss. sälls.). -söl- c. 1565 (: ensölade, p. pf. pl.))
Etymologi
[jfr d. såle, nor. bm. såle, nor. nn. sole, t. sohlen, eng. sole (alla i bet. 3); till SULA, sbst.4]
1) (numera bl. tillf.) motsv. SULA, sbst.4 I 1, med avs. på kälkmede: förse med slitsula. (Lat.) Soleas suffigo .. (Sv.) sålar: sätter medar under. Juslenius 8 (1745).
2) (numera bl. mera tillf.) motsv. SULA, sbst.4 I 4: sätta (ny l. extra) sula under (hyvelstock). När hyveln genom upprepade avriktningar blivit för låg kan den ”sulas” genom att man undertill limmar fast en skiva av pockenholz eller dylikt trä. HantvB I. 2: 109 (1934). Ljungqvist Slöjdb. 22 (1957).
3) skom., motsv. SULA, sbst.4 II: förse (sko) med sula, försula; halvsula; äv. (om ä. förh.) motsv. SULA, sbst.4 II b: förse (strumpa) med (ny) undre del; äv. abs. Lämna in skorna till skomakaren för sulning och klackning. Om Söndagarna plägar jagh arbete göra. / Såla Skoor, Stöfflar. Brasck Apg. L 1 b (1648). Såla et par strumpor. Widegren (1788). En gångskomakare fordrar af sin dräng 3 paar sålade skoor om dagen. LfF 1899, s. 135. Skomakaren .. sulade och klackade och satte in ringar i snörhålen. Lagerlöf Holg. 2: 416 (1907). I Tyskland och Frankrike gjordes hosorna av särskilda hosmakare. Skomakarna fingo nöja sig med att sula hosorna. Jäfvert Skomod 32 (1938). De här skorna behöver sulas och klackas. SvHandordb. (1966). — särsk. i uttr. sula kungens stövel (se STÖVEL, sbst.2 1 b). — jfr OM-SULA o. DUBBEL-, EN-, LÄDER-, NY-, TUNN-SULAD m. fl. samt SKO-SULNING.
4) (mera tillf., vard.) motsv. SULA, sbst.4 II d, bildl.: köra (bil) med gasen i botten, köra (bil) med full sula (se SULA, sbst.4 II d). SDS 24⁄7 1988, 2: 19.
5) (om ä. förh.) motsv. SULA, sbst.4 IV 2, med avs. på järn: framställa sula (utan vidare smältning); anträffat bl. i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv., l. ss. vbalsbst. -ning. Alt sulat järn är ondt, emedan det icke är fyllest kokat ock wärkat i härden. VetAH 1742, s. 138. Det antages tämmeligen allmänt, att sulning skulle bidraga till större production af öfverjern; huruvida så är torde lämnas oafgjordt. JernkA 1830, s. 130.
Särsk. förb. (skom.): SULA IHOP10 04. till 3: gm sulning hopsätta (ngt med ngt); äv.: gm att sula förtjäna (pengar). Den som har hunnit såla ihop några tunnor guld .. har förstått sitt yrke och förtjenar att uppmuntras. Blanche Tafl. 2: 31 (1856). Det besvärliga sättet .. att ”såla” ihop detta ofvanläder med den ännu tjockare näfversulan. Forssell Handskom. 12 (1920). —
SULA OM10 4. sätta ny sula på (ngt). särsk. (skom.) till 3, med avs. på sko. Weste (1807). —
SULA UPP. (†) till 3: sätta (ny) sula på sko. Schenberg (1739, 1747).
Ssgr (till 3; skom.; jfr sula, sbst.4 ssgr): A: SUL-HANDSKE. handläder. Deleen 1: 308 (1806). För att kunna nog kraftigt draga ihop hvarje stygn för sig var man nödsakad att skydda den vänstra handen med s. k. sålhandske. Forssell Handskom. 25 (1920).
B: SULNINGS–MASKIN. maskin för skosulning. UB 6: 532 (1875).
Avledn.: SULARE, m. (numera bl. mera tillf.) till 3: person (skomakare) som sular skor. Östergren (1950). jfr sko-sulare.

 

Spalt S 14495 band 32, 1997

Webbansvarig