Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÅRA, adv.
Ordformer
(äv. sz-. -a 1527—1769. -e 1544—1605)
Etymologi
[fsv. sara, smärtsamt, bittert, högeligen, sv. dial. såra; jfr fd. sara, saræ (d. såre), fsax. sēro (mlt. sēr(e), lt. seer), mnl. sēre (nl. zeer), fht. sēro, med smärta, smärtsamt (mht. sēre, t. sehr), ffris. sēr(e), feng. sāre (ä. eng. sore); till SÅR, adj.1, med grundbet.: smärtsamt; för bet.-utvecklingen (till förstärkningsord) jfr förskräckligt (se FÖRSKRÄCKLIG 2), rysligt (se RYSLIG 2). — Jfr SVÅRA, adv.]
(†) mycket, svårligen (se d. o. 1), våldsamt, i hög grad. Thet naggar .. (lutheranerna) såra at man kallar gudz modher Mariam, himmelrikis drotning. OPetri 1: 206 (1527). Christus .. åstundade .. (påsklammet) för then skul, at .. han så såra mykit törste effter wår förlossning, at han (osv.). LPetri ChrPina D 7 b (1572). Emädan ofwanbe:te Försambling för sin ostÿrigheet är såra bekant. VDAkt. 1683, nr 60. Då gret Signi såra, och bad honom ej komma til mötes med Konung Siggeir. Björner Vols. 10 (1737). (Sv.) Såra, (lat.) valde. Ihre (1769).

 

Spalt S 15983 band 33, 2001

Webbansvarig