Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SÅSIG så3sig2, adj. -are. adv. -T.
1) motsv. SÅS 1 (o. 2): som har avseende på sås. Wieselska slägten .. kallade sig först Almesåsius, men när det blef för såsigt, togo de namnet Almosius. Topelius Fält. 4: 387 (1864). — särsk.
a) som har blivit begjuten med sås. Man doppar .. den ena sidan af (kalvkötts)skifvorne .. (i en sås) och lägger 2 och 2 tillsammans, neml. den såsiga sidan inåt. Nordström Matlagn. 57 (1822). Den dystra sanningen är att vi i stort sett äter som vi alltid gjort. Mosigt, såsigt och alltför fett. DN 5 ⁄ 3 1969, s. 46.
b) som är nersölad med sås. Ett sauceigt eller med ben betäckt fat skulle se illa ut. Sjöberg Singstock 362 (1832). Bredvid honom låg fullt med utrökta stumpar på en såsig tallrik. Krusenstjerna Fatt. 4: 481 (1938). Byt den där såsiga duken! SvHandordb. (1966).
c) som i ngt avseende liknar sås; särsk. motsv. SÅS 2 b, om färg l. målning: grumlig (se d. o. 2 c). Smörbakelser kunna skäras i fyrkantiga bitar, litet sylt, som ej är såsigt, stufvade sviskon o. d. lägges midtpå. Langlet Husm. 544 (1884). (Rembrandt) blir i allmänhetens ögon icke riktigt Rembrandt, förrän hans taflor blifva bruna och såsiga med en smällande gul eller röd klimp uti. Bergh Konst 133 (1898, 1908). En tavla i såsiga färger. SvHandordb. (1966).
2) (vard.) bildl., om person: långsam o. senfärdig; äv. om film l. musik o. d.: långrandig; i sht förr äv.: (lätt) berusad; jfr SÅSA 6. (Sv.) såsig .. (t.) duselig, (rusig) duhn. Klint (1906). Polisen .. gick .. sömnig och såsig i skjortärmar och tofflor och ville inte lägga sig i! Öberg Storstr. 149 (1910). Som lärare bland såsiga och slappa katederoriginal. Asplund Stud. 182 (1912). (Efter ett glas varm mjölk) blir jag litet såsig och avslappnad. DN 12 ⁄ 9 1993, s. A6. Jackie Brown kunde vara en halvhygglig genrefilm om den inte vore så förtvivlat omständlig och såsig. Efter drygt två och en halv timme går det inte längre att uppbåda något intresse för denna tunna historia. SvD 18 ⁄ 2 1998, s. 15.
Spalt S 15990 band 33, 2001