| Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SÅT så4t, adj. -are ((†) superl. -st Österling Lärops. 160 (1724: såtste, pl.)). n. (†) = (Ekendahl JEDelaGardie 48 (1709)). adv. = (†, Gezelius ASilfversparre A 3 b (1665)).
(numera företrädesvis i a o. b) gm tillgivenhet nära förbunden, vänskapligt stämd, förtrogen; äv.: av samma vilja l. mening l. tanke l. åsikt, ense, enig; äv. med pluralt huvudord i uttr. bli såta och sams, bli eniga, bli överens. JönkTb. 117 (1528: sathe och samps). Ått Högom war Hann kiär, ått Lägre war Hann Sååt. Lucidor (SVS) 374 (1674). När ett sådant (brud)par, när sådana tv såta hiertan komma tilsammans, tå är Jesus ther hos. Swedberg SabbRo 663 (1692, 1710). Gifwer mig mitt fädernearf, och låtom osz sedan wara såta och förlikta! Fryxell Ber. 2: 59 (1826). Det befanns, att värdinnan icke, såsom prosten enligt vigselformuläret tydde saken, ville vara med om att de ”såta makar tu, som sina öden blandat”, skulle vara ”ett lif, en anda”. Adelsköld Dagsv. 4: 47 (1901). De var helt såta kring tesen att (osv.). Combüchen Byron 314 (1988). — jfr KÖP-, O-SÅT. — särsk.
a) i sådana uttr. som såta bröder l. såta kusiner l. (o. numera i sht) såta vänner, förr äv. såt vän, förtrogna bröder osv.; förr äv. med anslutning till c α. The hade alle sittet och drucket tilhope, och waret såthe wenner. 3SthmTb. 1: 320 (1595). Så skal man sin såte Wän / Hielp och wärn bewiisa. Stiernhielm Cup. 9 (1649, 1668). Åhr 1691. när jag .. talade med min goda och såta wen och broder .. H:r Urban Hierne, kom jag .. at tala om wår Psalmbok. Swedberg Lefw. 180 (1729). Hans särdeles såte kusin. Liljecrona RiksdKul. 505 (1841). Efter en timmes samvaro var vi de såtaste vänner. Martinson BakSvenskv. 250 (1944). Tegnér och Geijer var släktingar men inga såta bröder. De bevakade varandra med misstro och träffades sällan. TurÅ 1985, s. 163.
b) i överförd anv., om ngt som kännetecknas av förhållandet att vara såt, i sht om vänskap. Bureus Påw. C 3 a (1604: vänskap). Ett såt Ächtenskap i lifwet, ett troget Ächtenskap in i sielfwa döden. Ekendahl JEDelaGardie F 4 b (1709). Man gammalt agg och hat til Morgon-dagen dränker / Och prof af redlighet i såta famntag skänker. GFGyllenborg i VittArbSamhSthm 1: 75 (1759). Den forna såta vänskapen mellan Hattarne och det unga hofvet. Malmström Hist. 4: 79 (1874). Som vänner och i såtaste endräkt. Hammarström BarnVuxn. 2: 121 (1920).
c) i utvidgad anv., äv. motsv. a: älskad, avhållen.
α) om person (l. djur): kär (se d. o. I 1); särsk. i tilltal l. utrop (jfr KÄR I 1 f); jfr a. Forsius Fosz 31 (1621). Så kom tå Belzebub! min såte wän och broder! Spegel TPar. 91 (1705). Offret måste Gud beskära, / Och thet war tu, min Jesu såt. Lybecker 47 (c. 1715). Ach min Syster såta! Det fel som jag begådt ber jag I wil förlåta. Knöppel Mannsschol. 70 (1741). Mig såtast utaf alla var Cathrina, / På samma gång mig Syster och mig Moder. Börjesson Solen 28 (1856). Kunde du Guds hjärta veta, / Huru ömt för dig det slår, / Törstar, längtar innerlig / Efter den som söndrat sig / Från hans hjord och får så såta, / Skulle du av glädje gråta. Ps. 1937, 362: 5.
β) (†) om sak: kär (se d. o. II 2). Vårt såta fosterland. Lagerlöf Vitt. 27 (1672). Män aldrig tror iag, däd Darius lärer blj / Af deras händer ok sith såta lif beröfwat? Börk Darius 35 (1688). Ingen Wättska meer fanns i des Ögon såta! Dahlstierna (SVS) 136 (1698). Mine fattige barn .. som nu böra uppehållas wid Scholen .. att kunna med tijden betiena wårt såta fädernesland. VDAkt. 1707, nr 742. I staden der andas / Blott sömnen den såta. Thomander 3: 88 (1826).
SÅTHET, r. l. f. (numera föga br.) egenskapen l. förhållandet att vara såt. Palmblad Nov. 4: 127 (1851). Dräglig grannsämja, stundom värmd till såthet, när litrar hämtats till helgerna. Siwertz Dun 275 (1922).
Ssg: såthets-blomma. (†) om blomma ss. tecken på vänskap. Här såg man Frijheeten wäll måå / För utan Flärd bland Sööta Såthets Blommer. Dahlstierna (SVS) 196 (c. 1696). —
SÅTIG, adj. (†) såt. Sielfwa naturen drifwer een Menniskia ther til, at hon öfwer thens frånskildnat söria moste, medh hwilken hon i lijffztijden någhot gott och såtigt vmgänge hafft hafwer. Gallius Gotzigerodius B 4 a (1639).
Spalt S 15998 band 33, 2001