| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄTTA, v.2, ipf. satte (G1R 1: 27 (1521)); sup. satt (G1R 1: 27 (1521), NoraskogArk. 4: 33 (i handl. fr. 1621)); p. pf. sätt (BtFinlH 2: 11 (1538: sseeth), Förordn. 20 ⁄ 1 1779, s. A 3 b).
(†)
1) bilägga l. ingå förlikning i (tvist); särsk. i p. pf., särsk. i uttr. sätt mål, bilagd l. förlikt rättssak. BtFinlH 2: 11 (1538: sseeth mol). Hafuer hann giort åtschillige hoor som hann siälff icke kan neke till och ähre ähnnu huarken sätte eller bötte. 3SthmTb. 3: 13 (1600). Nu hämnas man å sätt mål och bött, eller å then, som wittnade emot honom för Rätta, eller förthy, at han ther sin sak för honom warde, och dräper honom; Tå (osv.). Förordn. 20 ⁄ 1 1779, s. A 3 b.
2) i uttr. sätta i (så l. så lång) fred med ngn, överenskomma om (så l. så långt) fredstillstånd l. stillestånd med ngn. Teslikis satte han i en aars fredh med her Steen Stwre till Land oc vaten för Stokholm med stark breff oc insegle. G1R 1: 27 (1521).
3) förlika sig med (ngt negativt). Then ther Förkehren speelar, moste tagha thet som Tärningarne wijsa, och tilsee huru han ett ondt Kast wäl sättia kan. Palmchron SundhSp. 166 (1642).
4) refl.
a) motsv. 1: träffa förlikning l. försonas (med ngn); träda i vänskapsförhållande (med ngn). (Man) tager .. sig till vara at intet så sättia sig med en ny vän allena, at man giör sig dermed mistänkt hos de gamle och förlorar deras bistånd, när det skulle behöfvas. 2RA 1: 299 (1723). (Sv.) Sätta sig med någon, (lat.) Alicui reconciliari. Sahlstedt (1773).
b) allmännare, utan förb. med prep.-uttr.: förlika sig med ngt, övergående i bet.: vänja sig; jfr 3. Äfven skulle den, som .. gick in på en bana med vissa fastslagna löner, veta .. huru han skulle sätta sig och träna sig för att icke .. komma i disharmoni med sin blifvande lefnads standard. Tenow Solidar 3: 91 (1907).
Spalt S 16344 band 33, 2002