Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÄDA, v. -ade (Brauner Åker 80 (1752: utsädade, p. pf. pl.), SamlRönLandtbr. 1: 113 (1775: utsädad, p. pf.) l. pr. sg. -er (Dahlman Humleg. 101 (1748)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(äv. -dh-)
Etymologi
[sv. dial. säda; avledn. av SÄD, sbst.2, l. SÄDE. — Jfr BESÄDA]
(†)
1) beså (åker, jord o. d.) med säd l. utsäde; jfr BESÄDA. Skall Hindrich Bertilz hustro hafwa peningerna N. 1.50. d(ale)r kopp(ar)m(yn)tt till Nästkommande Philippi Jacobj, heller hafwer hon loff att sädha Jorden. ÅngermDombRenov. 1647, fol. 25. Broman Glys. 1: 386 (1722; med avs. på åkrar). Hela förslaget, om åkrens sädande flera år i rad, tyckes sätta förut en sats, som är aldeles origtig, att jordens afkastning förholler sig i mon af vidden. VetAH 1782, s. 215. Vid Svaneholm brändes också jord, samt på finska viset: mycket djupare än vid Engeltofta, men blott på kall, bränntorfaktig och följaktligen dålig ängsmark, hvilken åter igenlades med gräsfrö, samt oftast utan all sädning. QLbr. 1836, s. 215. Meurman (1847; med hänv. till så).
2) sprida (frö); äv. om fågel med avs. på träd med tanke på dess frön. Alm .. planteras .. beqwämligast genom sit frös sädande. Dahlman Humleg. 49 (1748). Foglarne, som äta (hägg)bären, säda mäst henna genom träckandet. Därs. 52.
3) refl., äv. i pass. närmande sig l. övergående i dep., om växt: sätta frö. Bägge desze könen (hos humle) sädas, och fortplantas endast och allenast efter naturens lagar, genom frön hos Honan. Dahlman Humleg. 10 (1748). Wår-Ärtring .. wäxer up om wåren .. blomstras i April eller Maj, och säder sig Midsommarstiden eller förr. Därs. 101. När nu desze (grässtånd) genom den myckna boskapen hindras at säda sig, genom det de ätas up, innan de få blomma och bära frukt, så är ej underligt, at af gräsarter det ena strået står här, det andra där, på fält, backar och betesmarker. Kalm Resa 2: 437 (1756).
Ssg (†): SÄDNINGS-TID. till 1: såningstid; jfr sädes-tid. SockenbeskrHäls. 309 (1791).
Avledn. (†): SÄDBAR l. SÄDESBAR, adj. till 1, om jord o. d.: som är möjlig l. lämplig att beså l. odla; om frö: som är möjlig l. lämplig att så. Tre sätt äro .. bruklige at giöra Hedar och Måsar sädbara. Serenius EngÅkerm. 157 (1727). Sielfwa sand-grunden blifwer säd- och fruchtbar. Därs. 226. Wigtig, sädesbar Hafre. VexjöBl. 1834, nr 51, s. 4. —
SÄDELIG, adj. [delvis till säd, sbst.2, o. säde, sbst.1] till 1: möjlig l. lämplig att beså l. så. Man måste rätta sig mäst efter Landets beskaffenhet när thet sädeligit warder; hwarcken för tort, eller för wått. Broman Glys. 3: 65 (c. 1730). Sädesärlan .. warandes mycket afhållen dels på åkrarne; ty tå äro the sädeliga (osv.). Därs. 293.

 

Spalt S 16049 band 33, 2001

Webbansvarig