| Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SÄLLHET säl3he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (numera företrädesvis i vitter stil) motsv. SÄLL, adj. I 1: egenskapen l. förhållandet att befinna sig i ett (upphöjt) tillstånd av glädje o. lycka; lycksalighet, salighet (se d. o. 2), lycka; äv. om förhållandet att kunna skatta sig lycklig (i sht i ä. språkprov äv.: förhållandet att vara lyckligt lottad); äv. närmande sig välgång l. välfärd l. välstånd. OxBr. 12: 317 (1613). Fäderneslandets bestånd sällhet och säkerhet. HC11H 11: 111 (1689). Hvilken sällhet! hon älskar mig. Björn Bill. 5 (1786). All werldens lycka, rikedom och ära kan icke jemnföras med den sällhet, dygden gifwer. Hartman Naturk. 303 (1836). Med ett eget uttryck af sällhet tog sergeanten begge kindbenen pinfulla af ny, frisk rök. Almqvist Går an 66 (1839). Delblanc Gunn. 124 (1978). — jfr GUDA-, O-, SAMFUNDS-SÄLLHET. — särsk. (†) i konkretare anv., i pl., om förhållanden l. omständigheter l. tillgångar o. d. varöver man känner lycka l. glädje, liktydigt med: fröjder l. glädjeämnen l. nöjen l. gåvor l. håvor l. härligheter l. ljuvligheter o. d.; särsk. i uttr. jordiska sällheter, jordiska fröjder osv. Ehrenadler Tel. 32 (1723). Sällheter och förmåner til handelens uphielpande. Cederbourg BeskrGbg 211 (1739). Ett Landskaps yttre sällheter. SmålHembygdsb. 1: 19 (1749). Min Själ är stilla; mina tankar uplyftas til Himmelen, och jag känner redan dess sällheter. Kellgren (SVS) 5: 716 (1794). JGOxenstierna 5: 181 (c. 1817). jfr O-SÄLLHET.
2) (numera bl. i högre, religiös stil) motsv. SÄLL, adj. I 2: egenskapen l. förhållandet att vara salig (se d. o. 6); salighet (se d. o. 5); stundom svårt att skilja från 1. Sällhet efter döden. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hon har ett löfte, att om hon får se himmelen, kan hon ock få se änglarne och vinna evig sällhet. Rydberg Vigg 18 (1875). — jfr HIMLA-SÄLLHET.
-BLOMMA. (†) bildl., blomma symboliserande sällhet; jfr blomma, sbst. 3 d. Ej doftar sällhetsblomman mer för mig. Stagnelius (SVS) 2: 210 (c. 1820). Arnell Moore LR 1: 57 (1829). —
-DRUCKEN, p. adj. jfr drucken 1 b. Bremer Hertha 327 (1856). Rusiga, liksom sällhetsdruckna svärma bina kring de nyutslagna sälghängerna. Östergren (1952). —
-DRÖM. jfr dröm, sbst.1 2 b. Hon fann .. att hennes korta sällhetsdröm hade flyktat. Arnell Moore LR 2: 99 (1830). —
-FYLLD, p. adj. jfr fylla, v. 2 d. Han höll henne länge så, och blott djupa suckar uppstego ur hans sällhetsfylda bröst. Bremer Hem. 2: 237 (1839). —
(2) -GRUND. (numera bl. mera tillf., arkaiserande) jfr grund, sbst.1 III 2. Brunkman SvGr. 100 (1767). Werldens lusta glad försaka, Jesus är din sällhetsgrund. Ps. 1819, 83: 5. —
-KÄNSLA. jfr känsla 8 b. UrFinlH 613 (1767). Intet obehagligt intryck störde den allmänna sällhetskänslan. SvT 1852, nr 152, s. 2. —
(2) -LÄRA. teol. salighetslära. Dalin Arg. 2: 210 (1734, 1754). Kants kategoriska imperativ trängde undan upplysningsfilosofiens sällhetslära. Segerstedt Rosenstein 357 (1981). —
-REGEL, äv. -REGLA. (†) regel (se regel, sbst.1 II 1 b) som anger hur man uppnår sällhet. JGHallman Sunda Sellhets Reglor (1727; boktitel). —
-RUM. (†) ställe l. plats där man lever lyckligt. (Isl.) Sælldarstadur .. (sv.) Sälheetz rum. Verelius 212 (1681). —
Spalt S 16159 band 33, 2001