| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄMSK, sbst.1, r. l. m.? l. f.?; utom i sg. obest. anträffat bl. i sg. best. -en.
(†) på gjutet gods: hård, upphöjd rand (se d. o. 6); äv. i fråga om modellbygge inför gjutning av ä. kanon, om var o. en av de två ringar som anbringas i vardera ändan av eldröret för att underlätta dettas centrering o. rotation. Sämsken kallas på et arbete af tackjärn, som blifvit gutit uti et af tvenne halfvor sammanlagt sand- eller lermått, den randen, hvilken blifver uphögd efter gjutningen, där måttet varit sammanfogadt. Rinman 2: 948 (1789). Jakobsson ArtillK12Tid. 153 (1943; om ä. förh.).
Spalt S 16203 band 33, 2002