Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄRTA sær3ta2, förr äv. SARTA, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(sarta 1845. särta 1853 osv.)
Etymologi
[sv. dial. särta; av t. zärte, ä. t. zärthe; jfr äv. mlt. czerte, serte, zerte, lt. zarten; av ry. syrt, särta, av ovisst ursprung]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om fisken Abramis vimba Lin., vimma. GFiskaren 37 (1845). SvFiskelex. (1955).

 

Spalt S 16312 band 33, 2002

Webbansvarig