SÄV sä4v, sbst.2, r. l. m. l. f. (Hildebrand MagNat. 135 (1650) osv.) ((†) n. IErici Colerus 2: 190 (c. 1645; i bet. 1)); best. -en; pl. -ar (möjl. äv. att hänföra till sg. SÄVE); förr äv. SÄVE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (se ovan).
Ordformer
(sefven, sg. best. 1838. sefwar, pl. 1753. säff c. 1645. säfwar, pl. 1754. säv (-f) 1815 osv. säve (-fv-) 1832)
Etymologi
[fsv. säf, n., sv. dial. säv, såll; av mlt. seve, l. lt. sef, säf, motsv. nl. zeef, fht. sib, mht. sip (t. sieb), feng. sife (eng. sieve); sannol. till den germ. stammen sib- (möjl. med bet.: droppa) som äv. föreligger i mlt. sever, slem, växelform till stammen sip- i sv. dial. sipa, rinna sakta (se SIPPRA), o. till den ieur. rot med bet.: utgjuta, droppa, som äv. föreligger i serb. sīpiti, rinna sakta, droppa, sippra. — Jfr SIB-, SIKT, sbst.2, SIP]
2) (förr) i fråga om tapettryck o. d., om infärgningslåda i form påminnande om såll med vattentät duk som nedsänkt i vatten gm vattnets tryck spändes underifrån mot färgindränkt duk l. filt när en tryckplatta doppades däremot. PH 5: 3539 (1753). I den så kallade sefven är duken, på hvilken tryckfärgen utbredes, så inrättad att den, när man vill, med lätthet kan mer eller mindre spännas. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 63. GrafUppslB 820 (1951).
Ssg (till 2): SÄV-POJKE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (Tapet)tryckaren assisterades av en sävpojke. Pojken målade ut färgen på tryckfilten i säven, under det tryckaren tryckte. HantvB I. 1: 254 (1934). GrafUppslB 820 (1951).
Spalt S 16476 band 33, 2002
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
