Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÖMLIG, adj.; utom i ssgn O-SÖMMELIG anträffat bl. ss. adv. -A.
Ordformer
(söm- 1773. sömme- 1691 (: osömmeligt, n. sg.))
Etymologi
[till SÖMMA, v.1]
(†) hövlig l. passande; anträffat bl. ss. adv.; jfr SÄMLIG. Fernow Värmel. 155 (1773).

 

Spalt S 16546 band 33, 2002

Webbansvarig