Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÖTA sø3ta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an, pl. -or.
Ordformer
(förr äv. sött-, söth-. söta (1538: baggasöta) osv. söte (c. 1580: Baggesöte)—1739 (: Bergsöte). söte- i ssg 1894 (: Söteväxter, pl.)—1955 (: söteväxter, pl.))
Etymologi
[jfr nor. søte ss. (förled i) växtbeteckning; etymologiskt identiskt med SÖT, adj.]
ss. benämning på vissa växter vars blad l. stjälk l. rot har söt smak l. som bildats efter mönster av ssgr på -SÖTA; särsk.
a) växt av släktet Gentiana Lin. (i ä. botanisk systematik sammanfört med Gentianella Moench); äv. om släktet; numera företrädesvis ss. senare led i ssgn BAGG-SÖTA l. elliptiskt för denna växt; jfr GENTIANA, STÅL-ÖRT. NormFört. 15 (1894). Lidforss Fragm. 51 (1904; om släktet). Där grästovet kämpar eller enas med sötor och stenbräken. Martinson Midsomm. 32 (1938). 2SvUppslB (1955). — jfr BAGG-, FÄLT-, IS-, KLOCK-, SCHWEIZER-, SNÖ-SÖTA m. fl.
b) om växt av familjen Polypodiaceae (stensöteväxter); ss. senare led i ssgrna BERG-, EK-, HÄLL-, STEN-SÖTA.
c) om ärtväxten Astragalus glycyphyllos Lin., sötvedel; ss. senare led i ssgrna BACK-, BERG-SÖTA.
d) om växten Solanum dulcamara Lin.; ss. senare led i ssgn BESK-, BITTER-SÖTA.
e) om växten Filipendula ulmaria (Lin.) Maxim, älggräs; ss. senare led i ssgn KAR-SÖTA.
Ssg: SÖTE-VÄXT. (numera föga br.) till a, b: växt tillhörande familjen Gentianaceae, gentianaväxter; i pl. äv. om familjen. NormFört. 15 (1894; om familjen). 2SvUppslB (1955).

 

Spalt S 16661 band 33, 2002

Webbansvarig