| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÖTMA søt3ma2, r. l. f.; best. -an; förr äv. SÖTME, r. l. m.; best. -en.
1) motsv. SÖT, adj. 1—2, om egenskapen att vara söt l. välsmakande l. välluktande; söthet; äv. (numera bl. mera tillf.) i konkret(are) anv., om sött ämne o. d. Dom. 9: 11 (Bib. 1541). Bijn sugha Sötmen aff mångehande Krydder och Blomster. Lælius Bünting Res. 1: 221 (1588). Lägg .. (i kokta ägggulor) litet rifwit citron-skal, samt så mycket rätt tiock såcker-sirap, at det får lagom sötma. Warg 577 (1755). Denna sötman visar sig då feta oljor kokas med blykalck och vatten, hwaraf upkommer en hård massa. Scheele BrunB 205 (1783). JGOxenstierna 4: 158 (1815; i konkretare anv.). Det vinet har förmycken sötma. Weste FörslSAOB (c. 1817). Jasminerna spred sin sötma i trädgården. SvHandordb. (1966). Sötman hade dragit till sig ett tiotal .. (getingar) och narrat in dem i flaskhalsen. Brunner SvVill. 204 (1987). — jfr SIRAPS-, SOCKER-SÖTMA.
2) i bildl. anv. av 1; särsk. om egenskap l. förhållande o. d. som framkallar stark lustkänsla; ofta liktydigt med: ljuvlighet l. vällust l. behag o. d.; ofta i förb. med genitivbestämning betecknande vari sötman består (särsk. i sådana uttr. som frihetens l. maktens l. segerns sötma); äv. konkret(are). OPetri 1: 90 (1526). Kärleeksens liufwa sötma. 2Saml. 1: 113 (c. 1669). Han gaf henne en kysz med sötma. Ekelund Fielding 732 (1765). De ofrälse stånden, berusade af sin seger och af maktens sötma, togo ingen varning. Odhner G3 1: 75 (1885). Cello kände redan frihetens sötma. Sjöberg Kvart. 173 (1924). Han var djupt kränkt och avnjöt samtidigt den beska sötma som ligger inbakad i all kränkthet. Gustaf-Janson LastHäxa 95 (1969). Sjutton också … Magnus tvåa! utbrast Johan besviket. Segerns sötma fick ett stänk av bitterhet. Hesslind Sista 124 (1974). — jfr KÄRLEKS-, SMEKMÅNADS-SÖTMA.
a) (†) motsv. SÖT, adj. 3 a, i fråga om friskhet l. färskhet (hos dricksvatten). Låt i din söttma osz Guds godhets söttma smaka. Frese VerldslD 165 (1726).
b) motsv. SÖT, adj. 3 b, i fråga om färskhet (hos mjölk l. grädde). En Chemist .. tilbjuder sin tjenst .. (med att) hjelpa Sur Mat, Dricka, blåsur Mjölk och Grädda, til sin förra naturliga färskhet och sötma. GT 1787, nr 103, s. 4.
4) motsv. SÖT, adj. 4 o. 7, om egenskapen l. förhållandet att vara söt l. intagande l. nätt; söthet; äv. (jfr SÖT, adj. 8) om ngt överdrivet l. alltför sött (i ovan anförd bet.); äv. i konkret(are) anv. Nicander Minn. 1: 30 (1831). Särskildt var fru Sandells utförande af Hanneles roll rent af mästerligt; icke en falsk ton, icke en aning af sentimentalitet eller sötma; allt var äkta natur. GHT 1896, nr 68 A, s. 3. (J. A. Hasses) musik äger en melodisk sötma och värme. Jeanson o. Rabe 2: 15 (1931). De första graalglasen med sin obestämda naturalism och sötma. Form 1942, s. 74. Somliga (flickor) har den sötma som varslar om att de kommer att bli tilldragande kvinnor. Hedberg VadUngFlick. 19 (1969).
Spalt S 16662 band 33, 2002