| Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SIRAP si3rap2, äv. 40, äv. (i ålderdomligt språk) SIRUP si3rup2 osv. l. SYRUP sy3rup2 osv., r. l. m.; best. -en; pl. (om olika slag) -er.
1) om mer l. mindre trögflytande, sockerhaltig vätska.
a) (numera bl. tillf.) om (i sht simmig, trögflytande, koncentrerad) sockerhaltig (frukt- l. bär)saft, använd ss. dryck l. inom matlagningen; äv. om sådan saft (med tillsats av socker) använd ss. lag för konserverad frukt l. konserverade bär; ofta svårt att skilja från b, i vissa fall äv. från 2. Den 23 Januarij Tisdagen om middagen Inkokt .. Siirop. KryddRSthm 1560 A, s. 41; jfr b. Alle confecter, syropper och drycker ville .. (Gustav Vasa) platt intet annamma (då han låg i sin sista sjukdom). HH 20: 141 (c. 1565); jfr b. Niupon Syltade (rubrik). .. Koka .. en tunn Sijrap af Såcker: lägg niuponen der uti .., sätt (osv.). Walleria Hush. 48 (c. 1710). Af lika mycket såcker och bärsaft (av hallon) tilredes en sirup, som är förträfflig at blanda til feberdrycker, såsom läskande och styrkande. Linderholm 2: 308 (1803). IllSvOrdb. (1955: ”ibl(and)”). jfr APELSIN-, BLÅBÄRS-, CITRON-, DADEL-, DRUV-, ENBÄRS-, HONUNGS-, SMULTRON-, SOCKER-, STÄRKELSE-SIRAP m. fl.
b) farm. (inom medicinen använd) koncentrerad lösning av socker o. vatten l. med vatten berett utdrag av droger l. lösning av kemiska ämnen; jfr a. Syroper, som höre til brystet. BOlavi 41 a (1578). Then laxerande Syrup. Schroderus Modersch. M 2 a (1642). Syrup kallar man en tjock, fast flytande blandning, tilredd af någon decoct, .. saft eller vatten, hvaruti så mycket såcker blifvit uplöst, som utan at crystalliseras kan låta sig göra. Retzius Pharm. 31 (1769). För att göra en del läkemedels smak angenäm inkokar man dem med socker till siruper och mos. UB 5: 226 (1874). Siraper äro koncentrerade lösningar av socker i lösning av läkemedel eller i vatten. Farmak. 1925, s. 436. jfr BERBERIS-, BLÅVIOL-, BRÖST-, CITRON-, ENBÄRS-, HONUNGS-, INGEFÄRS-, KAPILLÄR-, KÖRSBÄRS-, ROSEN-, SENNA-, VIOL-SIRAP m. fl.
2) [eg. specialanv. av 1] (ljus)brun, trögflytande, mycket koncentrerad, kristalliserbar sockerlösning med starkt söt smak o. klibbig konsistens, erhållen ss. biprodukt vid sockerframställning l. (i fråga om nutida förh.) framställd ur råsocker o. använd till förtäring l. ss. sötningsmedel; äv. om liknande produkt framställd gm inkokning av saven från vissa träd (särsk. vissa lönnarter, t. ex. sockerlönn) l. beredd av honung l. potatis l. rotfrukter (t. ex. rödbetor) o. d.; äv. om l. med inbegrepp av mindre koncentrerad, okristalliserbar sockerlösning (melass); i fackspr. äv. om den vid sockerframställning ur sockerbetor l. sockerrör erhållna sockersaften i olika stadier av dess bearbetning till socker. Vanlig (äv. brun, förr äv. gemen) sirap. OxBr. 11: 702 (1637). Den så kallade gemena eller bruna sirapen. PH 6: 4538 (1757). (Det) serverades kallskål, bestående af ett glas svagdricka med sirap. De Geer Minn. 1: 7 (1892). Kristallisationen påskyndas genom (socker-)massans omröring, och när den försiggått, aflägsnas moderluten, sirap eller melass, genom förut tilltäppta hål i karets botten. Walin Födoämn. 186 (1906). Vid kokning i öppet kärl (av saven från sockerlönn) erhålles mera sirap (än vid kokning i slutet kärl). Simmons-Jönsson 337 (1935). Vid 5-tiden på eftermiddagen fingo barnen smörgåsar med sirap. Fatab. 1938, s. 154. Smaksätt (de bruna) bönorna väl med sirap, ättika och salt. StKokb. 214 (1940). Blandningen av sockerkristaller och sockerlösning kallas fyllmassa. Sockerlösningen mellan kristallerna, ur vilken dessa bildats, kallas modersirap eller helt enkelt sirap. Wiklund Sockertillv. 110 (1954). — jfr BET-, DRUV-, HONUNGS-, LUMP-, LÖNN-, MAT-, MELLAN-, POTATIS-, RAFFINAD-, REST-, RÅSOCKER-, RÖDBETS-, RÖRSOCKER-, SOCKER-, STÄRKELSE-SIRAP m. fl. — särsk.
a) (tillf.) i utvidgad anv., om sirapsliknande vätska. (Mjölksyran) utgöres i rent tillstånd av en surt smakande, färglös sirup. Bolin OrgKem. 109 (1925).
b) i jämförelser l. mer l. mindre bildl., med syftning på sirapens starkt söta smak l. dess trögflutenhet l. klibbighet l. färg; särsk. (i sht ss. förled i ssgr) betecknande ngt behagligt l. ”sött” l. insmickrande l. ngt som kännetecknas av överdriven l. motbjudande känslosamhet l. salvelsefullhet l. dyl. Laga at .. (ingredienserna) kokas tilsammans, så at Soppan warder kort och tiock som een Syrop. Salé 68 (1664). Det är ändå roligt med Ungdom, som har friskt blod i ådrorna och ej denna sega Sirop, som vi få med tiden. UrKorrCronholm 315 (1869). (Boken) rekommenderas till älskare af slisk; det dryper sirap af hvartenda blad. Bildt Ital. 222 (1896). (Affärsinnehavarens) tjusiga blick var som sirap. Hellström Malmros 101 (1931). särsk. ss. förled i ssgr utgörande nedsättande beteckningar för (anhängare av) pietismen, särsk. herrnhutismen, med tanke på benägenhet för salvelsefullhet l. känslosamhet o. d.
(1 b) -ÄTTIKA. (†) av vinättika o. socker inkokt sirap; jfr ättik-sirap. IErici Colerus 1: 127 (c. 1645; t. orig.: Essig Syrup).
B: SIRAPS-ARTAD, p. adj. (sirap- 1840. siraps- 1902 osv.) som liknar sirap, trögflytande o. klibbig o. d. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 165 (om kemisk lösning). särsk. bildl. (jfr sirap 2 b). Cirklad, nästan sirapsartad religiositet. Thyselius VHerr1Kam. 120 (1908). —
-BRÄNNVIN. (förr) med sirap sötat brännvin. Sundblad GBruk 260 (1888). Västerb. 1929, s. 139 (om förh. c. 1875). —
-DRICKA. (i sht förr) (gm jäsning framställd) dryck innehållande sirap ss. sötnings- o. smaksättningsmedel; särsk. om svagdricka sötat med sirap. Kalm Resa 2: 291 (1756). Det (kunde) inte .. bli annat än kornmjölsgröt och sirapsdricka morgon och kväll. Holmström BarnMödrManf. 52 (1928). —
-FABRIKANT.
2) (tillf.) till 2 b, bildl., om person som målar sentimentala l. banala tavlor. Ramsay Barnaår 8: 259 (1907). —
-FLASKA. flaska för l. med sirap.
(2 b slutet) -FOLK(ET). (numera föga br.) nedsättande benämning på (folk tillhörande) frireligiös, pietistisk riktning; jfr -kyrka. Ridderstad Samv. 1: 444 (1851). —
-FÖRBRUKNING. abstr. o. konkret; jfr för-bruka c. 2NF 25: 661 (1916; abstr.). SvIndustri 414 (1935; konkret). —
-HALTIG. som innehåller sirap. (Ekenberg o.) Landin 797 (1894; om ofullständigt renat socker). —
(2 b) -JOLLER. (mera tillf.) bildl.: jolmigt l. sentimentalt joller (se d. o. 4). Koch Vatt. 94 (1912). —
-KAKA.
-KARAMELL. karamell kokad på sirap l. innehållande sirap; äv. mer l. mindre bildl. (Vi, dvs. medarbetarna i Sv. Minerva och Polyfem) kokade .. sirapskarameller åt lilla Phosphoros. Palmær Eldbr. 60 (1834). Blanche Bild. 1: 159 (1863). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., nedsättande.
a) om person, med syftning på överdriven l. motbjudande känslosamhet o. d. Hedberg Ungdom 22 (1869).
b) om svag sup l. sup av sirapsbrännvin. Langa hit två klara — men inga sirapskarameller, utan två rifjern. Blanche Tafl. 2: 103 (1845, 1856). —
-KOKARE.
2) apparat för indunstning (under vakuum) av sockersaft till matsirap (med önskad koncentration). —
-KOKNING.
1) farm. till 1 b: inkokning av sockerlösning till sirap (med önskad koncentration); framställning av sirap gm sådan procedur. Ahlberg FarmT 189 (1899).
2) till 2: inkokning l. (o. i fråga om nutida förh. bl.) indunstning (under vakuum) av sockersaft till matsirap (med önskad koncentration); framställning av sirap gm sådan procedur. Trozelius Såcker 13 (1771). —
b) ss. nedsättande benämning på pietist l. läsare (se d. o. 2) l. dyl.; jfr sirap 2 b slutet. SöndN 1864, nr 9, s. 1. Nordström Borg. 65 (1909). —
-KUBB.
(2 b slutet) -KYRKA(N). (numera föga br.) nedsättande benämning på det av herrnhutarna bildade religiösa samfundet (Evangeliska brödraförsamlingen) l. på herrnhutisk gudstjänstlokal; jfr -folk(et). Brödra-församlingen, den också Sirapskyrkan kallas. Stiernstolpe ESkr. 160 (c. 1815). Lundell (1893). jfr: ”Salen” eller ”sirapskyrkan” som Brödraförsamlingens .. gudstjänstlokal .. gäckande benämndes. Lundin StockhMinn. 1: 112 (1904; om förh. på 1830-talet). —
(2 b slutet) -KÄRING. (†) nedsättande benämning på pietist l. läsare (se d. o. 2); jfr käring 3. Wetterbergh Altart. 185 (1848). —
(2 b) -LEENDE, n. (mera tillf.) sliskigt l. inställsamt leende. Hedberg Pêškov Bikt 151 (1909). —
(2 b) -LEENDE, p. adj. (mera tillf.) som ler med ett sliskigt l. inställsamt leende. Östergren (1938). —
(2 b) -LEN.
1) om röst l. stämma o. d.: inställsamt l. överdrivet len, honungslen. Ekelund Sillanpää Ängl. 169 (1925).
2) (tillf.) insmickrande l. banalt vacker l. söt l. dyl. (o. drypande av sentimentalitet). Lo-Johansson Stat. 2: 288 (1937; om tavla). —
-LIKNANDE, p. adj. En .. färglös sirapsliknande vara, glykos. SvIndustri 412 (1935). särsk. jolmig, sliskig, sockersöt l. dyl.; jfr sirap 2 b. Sirapsliknande sentimentalitet. Ljunglund Frest. 37 (1936). —
(1 b) -MOS. (förr) om mos (se mos, sbst.1 2 a) med bindemedel bestående av sirap. Nyblæus Pharm. 105 (1846). —
(2 b) -PREDIKANT. (mera tillf.) predikant som predikar salvelsefullt l. sentimentalt; jfr -präst. Östergren (1938). —
-PRINS. [jfr t. sirupprinz] (vard., numera mindre br.) nedsättande benämning på manligt butiksbiträde i specerihandel o. d. (där bl. a. sirap försäljes); jfr prins 5 b. Sparre Storskog 85 (1915). Östergren (1938). —
(2 b) -PRÄST. nedsättande benämning på präst som i sin förkunnelse o. sitt allmänna uppträdande präglas av sentimentalitet l. salvelsefullhet. Skarstedt Vagab. 118 (1914). —
-PUMP. (numera bl. tillf.) pump varmed sirap pumpas i sirapsfabrik; särsk. i jämförelse, betecknande att ngn går med tungt klampande steg. Fiskaln, han klampade på, han, som en sirapspump. Hallström VilsnF 52 (1894). —
-RAND. rand av sirap; särsk. (numera bl. mera tillf.) bildl. Var fin! och kringom munnen stryk / En politessens siraps-rand. Thorild (SVS) 1: 110 (1784). —
(2 b) -ROMANTIK. (mera tillf.) sirapssöt l. (överdrivet) känslosam romantik (se d. o. 2). Östergren (cit. fr. 1928). —
-RÖD. (†) röd med en färgnyans påminnande om sirap. Tänderna (hos invånarna på Java äro) sirops-röda utaf betelrötter, som de tugga beständigt. Wallenberg (SVS) 1: 317 (1771). —
-SJUDERI30~102, äv. 10104. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sirapsfabrik. Ahlström Eldsl. 473 (1879). —
-SOCKER. [jfr t. sirupzucker] (†) om smält socker; jfr sirap 2 a. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 275. —
-STADGA. (numera föga br.) sirapskonsistens. Stål Byggn. 1: 143 (1834). Almström KemTekn. 1: 592 (1844). —
-STRUT. (i sht förr) sirapsknäck i form av strut. Bratt Fig. 18 (1946; i skildring av förh. på 1880-talet). —
-SYLTAD, p. adj. (i sht förr) syltad med användande av sirap ss. sötnings- o. konserveringsmedel; särsk. i uttr. sirapssyltade lingon, sirapslingon. Lilljebjörn Skolm. 245 (1924). —
(2 b slutet) -SYSTER. (numera föga br.) nedsättande benämning på kvinnlig pietist (särsk. herrnhutare). Wetterbergh SamhKärna 1: 227 (1857). —
-SÖT. söt av l. ss. sirap; sliskigt söt; ofta bildl., särsk.: söt l. vacker l. behaglig på ett banalt l. insmickrande l. inställsamt sätt. Sirups-söta Romaner. Polyfem I. 11: 4 (1810). Dahl Turgenev Elena 30 (1922; om person). Sirapssöta sylter. Östergren (1938). —
-TJOCK. (sirap- 1899. siraps- 1820 osv.) tjock som sirap, som har sirapskonsistens. VetAH 1820, s. 295 (om massa). —
(2 b) -TON. (numera bl. mera tillf.) sirapslen l. salvelsefull ton. Tala (predika) i sirapston. Schulthess (1885). —
-TRATT. tratt att hälla sirap genom; äv. bildl., om salvelsefull l. sentimental l. inställsam person. Björkman (1889; äv. bildl.). —
-VALS. (förr) på tryckpress: vals som insmordes med en elastisk massa av lim o. sirap (för att bidraga till en jämn fördelning av tryckfärgen över tryckformen). Nordin Boktr. 336 (1881). —
-VASSLA. (förr) blandning av varm vassla o. sirap (använd ss. hostmedicin). Engelke Prästg. 51 (1905). —
-VATTEN. sirap upplöst i vatten; förr äv. om svagt sockerhaltig, brunaktig vätska erhållen vid centrifugering l. tvättning av råsocker vid raffinering. PH 6: 4389 (1756). Dalin FrSvLex. 1: 378 (1842; om vätska erhållen vid raffinering av råsocker). Honungsgröt doppad i sirupsvatten. Heidenstam Karol. 1: 74 (1897). Rågbröd penslas med vatten, sirapsvatten eller (osv.). StKokb. 13 (1940). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., om ngt sirapssött l. känslosamt l. salvelsefullt o. d.; jfr sirap 2 b. Schulthess (1885). —
-VISP. (numera bl. tillf.) visp varmed sirap stänkes på bakverk o. d.; äv. i det bildl. uttr. släng av sirapsvispen, om beröm l. uppmuntran o. d. Jag, som fordomdags alltid så förnämt rynkade på näsan åt Sv(enska) Acad(emien) .. håller så hjertligen till godo med slängen af sirapsvispen. JJolin (1844) i Jolin 45. —
SIRAPIST, m.||ig. (†) till 2 b slutet, ss. nedsättande benämning på pietist, särsk. herrnhutare; jfr siraps-kruka b. Dalin (1854). SöndN 1864, nr 9, s. 1. —
SIRAPISTISK, adj. (†) till 2 b: inställsam l. lismande l. dyl. Ack, din sirapistiska bof! Hagberg Shaksp. 3: 276 (1848). —
SIRAPSAKTIG, adj. sirapsartad, sirapslik. Wikforss 2: 612 (1804). särsk. (mera tillf.) bildl.: sirapslen, sirapssöt l. dyl. Ackté Minn. 1: 212 (1925; om röst).
Avledn.: sirapsaktighet, r. l. f. (mera tillf.) om egenskapen att vara sirapsaktig. Östergren (1938). —
SIRUPÖS104 l. SYRUPÖS104, äv. SIRAPÖS104, adj. [av fr. sirupeux (f. -euse)] (numera föga br.) som till konsistensen överensstämmer med l. påminner om sirap, sirapsartad. Syrupös fosforsyra. Hammarsten FysiolK 233 (1883). 2SvUppslB 10: 112 (1949: sirupös). särsk. bildl.: sirapslen l. insmickrande l. dyl.; jfr sirap 2 b. Högberg Baggb. 1: 106 (1911: sirapöst, adv.).
Spalt S 2667 band 25, 1968