Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOS mω4s, sbst.1, n. (2Sam. 6: 19 (Bib. 1541) osv.) l. (i Finl. vanl.) r. l. m. (Chesnecopherus RegIter B 4 a (1613), Bergroth FinlSv. 64 (1916) osv.); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. (föga br.) -er32 (Linné Diet. 1: 138 (c. 1750), Nyblæus Pharm. 106 (1846)), i Finl. äv. -ar (Bergroth FinlSv. 64 (1916)); förr äv. MOSE, sbst.1, m.
Ordformer
(moes (-sz) c. 1580—1671. mos (-oo-) 1551 osv. mooss (-sz) 1541—1559. mose 1613—1621. moss (-sz) 1541—1740)
Etymologi
[fsv. -mos i ssgn miolmos, motsv. dan. o. nor. mos; av mnt. mos, av fsax. mos, mat (jfr t. mus, fht. muos, vartill t. gemüse), feng. mos, mat, av germ. mōsa, möjl. av mōt-sa o. besläktat med MAT, sbst.2 — Jfr MÖSE]
1) gm findelning (krossning, kokning, passering o. d.) av ngt (i sht grönsaker, kött o. d.) erhållen, ofta kokad (till mat avsedd) gröt- l. deg- l. vällingliknande massa; numera i sht om sådan massa av frukt (ofta med tillsats av socker, ättika o. d.) l. rotfrukter; jfr PURÉ. Koka lingon l. äpplen l. potatis till mos. (Tamar) toogh en deegh och knodhadhe och södh thet för .. (Amnons) öghon, och kokadhe honom itt moosz. 2Sam. 13: 8 (Bib. 1541). Moos af små Ärter. Rålamb 14: 89 (1690). STSD(A) 1936, nr 198, s. 4. — jfr BLÅBÄRS-, BÄR-, FRUKT-, HÖNS-, LINGON-, LUNG-, POTATIS-, ROT-, SMÖR-, ÄPPEL-MOS m. fl.
2) i utvidgad anv., om mjuk(t), grötliknande blandning l. ämne av annat slag. Utterman Ertmann B 3 a (1672; av vitlök o. persiljevatten, ss. yttre läkemedel). Bredvid hvarje (bi-)ägg lägga arbetarna genast en liten hög med hvitt mos, beredt af honung, frömjöl och vatten. LbFolksk. 222 (1890). — jfr FOSFOR-, GRÄDD-, RÅTT-, SNÖ-MOS m. fl. — särsk.
a) läkemedel för invärtes bruk, bestående av en gröt- l. sirapsliknande blandning av ett pulver o. ett trögflytande ämne; jfr LATVÄRG; numera nästan bl. ss. förled i ssgr. L. Paulinus Gothus Pest. 74 a (1623). Laxerande mos. VGR 1746, Verif. s. 250. Hammar (1936). jfr BRÖST-, KINA-, KVARK-, LAXER-, LÄKE-MOS m. fl.
b) (†) om hjärnsubstansen. Achrelius Mor. A 4 a (c. 1690).
c) (†) om ämnen som brukas till fluss (se FLUSS, sbst.2 2). Någre proberare bruka (vid skärstensprov) til fluss et så kalladt Mos, af såpa och saltpetter. Rinman 2: 693 (1789).
d) (†) om det som återstår av en länge kokad lösning. Sapa eller Moos är då must kokas, at allenast tredjedelen blifver qvar. Linné Diet. 2: 93 (c. 1750).
3) (ngt vard.) bildl.: krossad massa av ngt, spillror. Krossa ngn l. ngt till mos. Göra mos av ngn l. ngt, krossa, göra kål på, tillintetgöra. Vore jag länsman, skulle jag klappa er till mos, edra skojare! Topelius Vint. I. 2: 338 (1860, 1880). Hela hopen vältrade bort till förorten för att göra mos av judarna. Hemmer Gogol TarBulb. 63 (1924). (Flyg-)Maskinen var .. ett enda mos. SvD(A) 1931, nr 253, s. 26. — särsk. om (moraliskt) förkrossad l. knäckt varelse. Nu (när hon hade grälat på honom) borde han varit mos och suttit som en botfärdig syndare. Eklundh Folk 15 (1918).
Ssgr (i allm. till 1): MOS-ARTAD, p. adj. Adlerz MyrLiv 172 (1913). —
-ARTIG. (†) = -artad. Lundequist Landtbr. 83 (1840; om gödsel från hornboskap). —
(2) -BALSAM. (förr) ett slags salva som föregavs kunna framkalla hårväxt. Thunberg BedräglLäkem. 67 (1906). —
-BÄCKEN. (†) skål för tillredning l. förvaring av mos. HSH 37: 2 (1529). —
-KLUBBA, r. l. f. = -stöt. Öman Ungd. 78 (1889). —
-PANNA. (†) kruka l. krus att ha mos i. Linc. (1640). Hamb. (1700). —
(2) -PÅSE(N). (†) om kyluscisternen (cisterna chyli) i buken framför de övre ländkotorna. FörarbSvLag 5: 322 (1713). —
-STÖT. klubbliknande redskap att mosa sönder matvaror o. d. med; jfr -klubba. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 128. —
-TRÅG. (i vissa trakter) tråg för tillredning o. förvaring av mos. Sjöstedt Storv. 578 (1911). —
(2) -ÅDER(N). (†) om stora bröstgången. FörarbSvLag 5: 322 (1713).

 

Spalt M 1405 band 17, 1945

Webbansvarig