TAKAMAN, m.//ig.
Etymologi
[fsv. taku man (jfr äv. täkiu maper), uppbördsman, ssg av taka (se TAGA, sbst.1), emottagande, o. maper (se MAN, sbst.2); de nysv. taka- o. take- är sannol. bildade med anslutning till TAKE]
(†) borgensman. (Bonden är dömd till böter) och äre sam(m)e penn(inge)r udi takema(n)dz hender. Teitt Klag. 217 (1555). Calonius 3: 218 (1793: takamanna hand); möjl. ssg. jfr Meurman (1847).
Ssg: TAKAMANNA-HAND. (†) i sådana uttr. som sätta (ngt) i l. ställa (ngt) under takamannahand, lämna i kvarstad hos opartisk person. ConsAcAboP 9: 320 (1708: ställa under). Porthan 5: 233 (1785). jfr: Under samma omständigheter, som i Uplandslagen uppgifvas, skulle den omtvistade jordens afkastning sättas i qvarstad och takamannahand. Nordström Samh. 2: 688 (1840).
Spalt T 223 band 33, 2002
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
