| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TANKETT taŋkät4, r.; best. -en; pl. -er.
(förr) mindre stridsvagn avsedd för rekognoscering. SvUppslB 26: 474 (1935). Svensk tankett starkt vapen i nya armén. Upsala 21 ⁄ 4 1950, s. 3. BonnierLex. (1966; om ä. förh.).
Spalt T 432 band 34, 2003