| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TANT tan4t, sbst.2, f.; best. -en; pl. -er, förr äv. TANTE.
1) i fråga om släktskap: (ngns) faders l. moders syster, faster l. moster; äv. (o. numera mindre br.) dels om (äldre) kvinna som ngn är besläktad med genom ingifte, dels om mer avlägsen kvinnlig (ogift) släkting på fädernet l. mödernet, t. ex. kusin; särsk. i tilltal l. ss. titel. Jag .. ber nu om min Allerödmiukaste wördnad till samtl. nådie Tanter ock morbröder. ÅgerupArk. Brev 2 ⁄ 10 1764. Gamla onclar och tanter, i synnerhet de ogifta, pläga alltför gerna moralisera, öfva sina .. misslynnen på sina fullväxta systerdöttrar och brorssöner, och behandla dessa, som lupo de ännu i gångstolen. Rademine Knigge 2: 32 (1804). Och hemma agerar hon blomstrande Tant / För systerns små sötsura ungar. Runeberg (SVS) 2: 22 (1824). Han promenerades i parken af sin kusin, som han kallade tant. Strindberg TjqvS 1: 32 (1886). Pelle Lampa var gift med min köttsliga kusin .. Ehuru hon var min nära släkting i parallelt led, medgaf företrädet i ålder mig dock aldrig att kalla henne vid annan benämning än ”tant”. Forslund Lee 103 (1905). Hos tant Mirjam hade jag en dag träffat hertiginnan, och jag hade alltjämt efter min släktings order, en dag varit hos hertigens på visit. Krusenstjerna TonyLär 73 (1924). En charmerande tante ur den högre Stockholmsbourgeoisin. UNT 4 ⁄ 1 1973, s. 2. — jfr GRAND-, MÖ-TANT.
2) i utvidgad l. oeg. anv. av 1, om äldre (rar o. välvillig) kvinna oberoende av släktskap; särsk. ss. tilltalsord, använt av yngre person (ss. tecken på vördnad l. respekt o. d.); jfr MOSTER a. Si så där; Charmant! / Nu är du galant; / Kom, kyss din gamla Tant. Bellman (BellmS) 1: 227 (c. 1772, 1790). Ogifta fruntimmer tycka fasligt om, att kalla andra ogifta fruntimmer tant, äfven om blott några få år skilja dem i ålder. Almqvist JK 38 (1835). Ytterst respektabel, det är visst och sant, / Men en riktig furia, betraktad såsom tant? Wennerberg 2: 65 (1849, 1882). Du får syn på mig och du säger något åt tant lagmanskan. Gripenberg Aho Minns 182 (1921). I huset alldeles rakt över två trappor upp håller en tant på att tvätta fönster. Hedberg ÖppnFågelb. 21 (1967). Tant för resten: också en anakronism. Det sade en yngre mansperson till fruntimmer över de femtio för så där femton–tjugo år sedan. UNT 18 ⁄ 6 1974, s. 13. — särsk.
a) i barnspråk, dels om vuxen kvinna i barnets föräldrars bekantskapskrets, dels om obekant (äldre) kvinna; äv. (numera mindre br.) om kvinna med uppgift att övervaka barn l. leda lekar för barn o. d.; särsk. ss. titel i förb. med namn; i sht förr äv. om skolfröken. Callerholm Stowe 30 (1852). Vid fyra års ålder förde min mor mig till skolan, som ”hölls” af en gammal, rätt förmögen skeppareänka .. Vi barn kallade henne ”tant”, men en stor del titulerade henne ”moster”. SD(L) 4 ⁄ 4 1905, s. 6. Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Beskow (1918; titel). Olle kommer svärjande .. på vägen. En tant stannar och säger att han är för liten för att svära. Se 1959, nr 15, s. 46. Det är inte så enkelt att byta miljö och anpassa sig till nya tanter och nya kamrater för en 6-åring. Vasabl. 30 ⁄ 5 1979, s. 5. — jfr PARK-, SAGO-, SKOL-TANT.
b) (numera mindre br.) om (äldre) kvinna som utför visst arbete l. driver viss verksamhet (inackordering l. torghandel o. d.); äv. mera tillf., skämts., i l. elliptiskt för ssg med förled som anger l. antyder användningen. Lenngren (SVS) 1: 71 (1774; om hyresvärdinna). ”Varför drev ni våra tanter från Munkbron?” Livlig opinion om torghandeln. DN(A) 30 ⁄ 1 1934, s. 1. Vi skulle förstås ha värmt mjölken, sa Klas, men jag misstänker, att tanten blir purken om vi går ut och pytsar i hennes kök. Gustaf-Janson ÖvOnd. 18 (1957). — jfr HALLÅ-, INACKORDERINGS-, RIKSDAGS-TANT m. fl.
3) [utvecklat ur 2] ss. mer l. mindre skämtsam l. nedsättande l. föraktlig benämning på (medelålders l. äldre) kvinna; i sht om kvinna som beter l. klär sig på ett förlegat l. föråldrat sätt l. framför åsikter som är (förment) typiska för medelålders l. äldre kvinnor; äv. pregnant, ungefär liktydigt med: typisk tant; jfr MOSTER b. Detta landskaps polismän voro godtrogna som gamla tanter och fromma och beskedliga som spenabarn. Walfridsson Luff. 108 (1933). Det satt en tjock tant på andra sidan glasrutan. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 184 (1965). Vid begreppet tant låder något anonymt, hon har hatt och luktar vått ylle enligt barnboksförfattarinnan Maria Gripe. SvD 14 ⁄ 11 1971, s. 10. Vilken är den största samling tanter ni sett? En tolvåring svarade kort och gott: Bingo. Därs. Tanten .. (är) helt säkert en svensk tant, med hatt och handväska i stadigt grepp. Gaunt o. Löfgren MytSv. 11 (1984). — jfr KAFFE-, SEDLIGHETS-, SKRÄCK-, SKVALLER-TANT. — särsk. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om man som beter sig som en tant l. tantigt. Den vidt omfattande kategorin af tanter — utaf begge könen. Cygnæus 6: 49 (1853).
4) (vard.) om (egen l. ngns) hustru (utan hänsyn till ålder). DN 15 ⁄ 10 1944, s. 20. Jag tror inte på världsläget för närvarande så jag spar inte, sade en ung bilmekaniker .. En annan skulle skaffa sig egen lägenhet först, möblera den ”och sen ta hem tanten”. Form 1952, s. 32. Fan, jag börjar längta hem nu. Tanten och ungarna och så. Wahlöö Uppdr. 200 (1963). Jag vet inte hur mycket som låg i .. (kassaskrinet) för tanten är i Värmland och hälsar på en av våra söner. Expr. 27 ⁄ 6 1975, s. 14.
Anm.: I vard. l. skämtsamt l. nedsättande spr. förekommer tanta tan3ta2, f.; best. f. -n; i bet. 3. Domprosten Danell kallade .. (L. Asklund) förförerska, för Barbro Backberger var hon en reaktionär tanta. RöstRadioTV 1971, nr 47, s. 3. Det kommer ut en tanta i lustig kappa från kyrkan. GbgP 23 ⁄ 1 1998, Bil. s. 8.
(2, 3) -HATT. Hon har en liten gredelin tanthatt, vansinnigt flott och klädsam. Hedberg StorkSev. 337 (1957). —
-HJÄLP. (numera bl. tillf.) hjälp av (äldre) tant (i hem). Man börjar fråga sig om inte den gamla .. grann-, vän- och tanthjälpen i alla fall hade en del gott med sig. Utsikt 1956, nr 4, s. 5.
-KONVERSATION. konversation l. samtal där deltagarna utgörs av enbart tanter. (Kandidaten) väntade litet otåligt att friherrinnan skulle taga adjö, ty för tantkonversation hade han ingen smak. Kuylenstierna-Wenster Ber. 119 (1898). —
(2, 3) -LIK, adj. som liknar (ngt hos) en tant. (M. Silfverstolpe) skref till (P. U.) Kernell ännu ett bref, som hon dock bemödade sig att ikläda en så förnuftig tantlik dräkt som passade hennes ålder. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 3: 59 (1910). —
(3) -MODELL. tantig modell. Hittills har .. (den handikappade) varit hänvisad till säckiga murriga tantmodeller, som varit för trånga upptill och för tygrika nedtill. DN 15 ⁄ 5 1974, s. 35. —
(3) -MORAL. moral karakteristisk l. typisk för tanter, pryd moral. Polyfem V. 36: 3 (1812). Så fick han Fredrika Bremer’s Skildringar ur hvardagslifvet. Det slog familjejolm och tantmoraler emot honom. Strindberg TjqvS 1: 115 (1886). —
(2, 3) -SENTIMENTAL. som är sentimental på ett för tanter karakteristiskt sätt; ofta liktydigt med: gråtmild, känslosam. Denna tantsentimentala idé. SvD 12 ⁄ 5 1923, s. 3.
-SKROCK. (tante- 1798) (förr) skrock som förekommer bland (gamla) tanter. Utom Amm-Skrocket, Tante-Skrocket, och ännu flera slags Skrock .. skulle ingen af oss, vid åsyn af en död människo-kropp, någonsin hafva tänkt annat än detta: denna kropp har varit lefvande och är det icke mera. LBÄ 9—10: 24 (1798). —
-SKÅL. (†) skål (se skål, sbst.2 3) drucken av två kvinnor varigm man kommer överens om att den yngre kvinnan får lov att säga tant; jfr du-skål. Agrell Sthm 94 (1892). —
(3) -SNUSK. om litteratur(genre) som är särsk. inriktad på spänning o. erotik o. avsedd för medelålders kvinnor (tanter); äv. om (TV-)film med dylikt innehåll; jfr snusk, sbst.2 2. SvD 7 ⁄ 4 1987, s. 14. Tantsnusk är ett motbjudande ord. Det avslöjar ett massivt förakt för den medelålders kvinnans sexualitet. SDS 8 ⁄ 9 1989, s. 14.
Avledn.: tantaktighet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara tantaktig; särsk. (o. i sht) nedsättande. Almqvist JK 91 (1835). Det satt ett par tanter och pratade vid en kaffekopp. Nu när jag själv börjar bli lika gammal tar jag det inte så allvarligt med tantaktigheten. GbgP 3 ⁄ 3 1949, s. 13. —
TANTIG, adj. till 2, 3: om person, utseende, sätt, äv. kläder o. d.: som är karakteristisk l. typisk för en tant, tantaktig, tantlik; gammalmodig; i fråga om inre egenskaper l. ngt immateriellt o. d., äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: pryd l. moralisk (se d. o. 7), dels: sentimental l. fruntimmersaktig o. d.; särsk. (o. i sht) nedsättande. Heidenstam Dag. 174 (1907). Det var till .. (författaren P. Molins) svaga sidor epigonerna anknöto, framförallt till den pinsamma sentimentaliteten, det krystade ”drömmeriet”, det tantiga stämningmåleriet i en sådan sak som Historien om Gunnel. SvD 1 ⁄ 12 1929, s. 16. (Pojkromanen Lasse av H. Tandrup) är moralisk utan att vara tantigt moraliserande. NDA(A) 22 ⁄ 12 1931, s. 7. Han uppfattar Selma Lagerlöf som tantig, gammaldags och provinsiell. DN(A) 30 ⁄ 7 1933, s. 5. Det är ju alltid trevligt att märka att man inte blivit alldeles tantig tillsammans med dej, fast man fyller trettifyra till hösten. Oswald Privatm. 49 (1949). Hon hade en min av tantig barmhärtighet. Brenner Strand 299 (1953). ÖgCorr 30 ⁄ 3 1971, s. 8 (om klänning). Det går för sig att kalla vissa damer ”tantiga” (brukar betyda dräkt och blus) och somliga gubbar ”trista” (kostym). SvD 5 ⁄ 9 1993, s. 2.
Avledn.: tantighet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara tantig; särsk. (o. i sht) nedsättande. En sådan där liten tantighet som pedagoger så lätt falla offer för. SvD(B) 2 ⁄ 3 1919, s. 7. —
TANTSKAP, n. (tant- 1835 osv. tante- 1933) (numera föga br.) till 2: om förhållandet l. egenskapen att vara (l. kallas) tant; äv. om förtrolighet l. intimitet (tanter emellan); jfr duskap. SvLittFT 1835, sp. 682. Sedan jag .. fått rätt att utbyta det ceremoniella hofrättsrådinnan mot det intima tant- och duskapet, tog vänskapen och förtroligheten till. Ahrenberg Männ. 4: 158 (1909). Scholander VisLut. 96 (1933).
Spalt T 437 band 34, 2003