Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TARVSEN, adj., l. TARVSE, adj. oböjl.
Ordformer
(tarfse (-ff-) 1580—1639. tarfsen 1764. tarfsin 1678)
Etymologi
[sv. dial. tarvsen; avledn. av TARV, sbst.; jfr med avs. på bildningssättet GRAMSE: GRAMSEN, HARMSE: HARMSEN, SORGSE: SORGSEN m. fl.]
(†)
1) behövande; fattig. Per jerelsson war myckedh Tarffse och fattig. UpplDomb. 5: 100 (1580). Gudz Ord är hwar man tarfse / At Winna Ormen medh. Bureus Nym. 12: 8 (1637). (Lat.) Egens .. (sv.) Omträngd, tarfsen, torftig. Ekblad 98 (1764).
2) snål; girig l. sniken. Thet är bättre wara giffmild .. än snijken, (tarffse och slisker). Schroderus Comenius 850 (1639). Tarfsin, den som snålas. Columbus Ordesk. 14 (1678; uppl. 1963).
Avledn.: TARVSENHET, r. l. f. (†) till 1: behov. (Lat.) Indigentia .. (sv.) Tarfsenhet, behof. Ekblad 98 (1764).

 

Spalt T 520 band 34, 2003

Webbansvarig