| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TEKNIKER tek4niker, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. = (TT 1878, s. 174, osv.), äv. (numera föga br., med lat. pl.) teknici -nisi (äv. att hänföra till sg. teknikus, TT 1877, s. 170, Dædalus 1952, s. 9); förr äv. TEKNIKUS, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. teknici (se ovan).
1) motsv. TEKNIK 1: person som har (god) färdighet l. är kunnig i en viss teknik; särsk. (o. i sht) motsv. TEKNIK 1 b, i sht med tanke på motsatsförhållande till styrka l. uthållighet o. d. Johnson Kommentar 139 (1929). Tysken Ibscher .. känd såsom framstående tekniker på papyruskonserveringens område. SvTeolKv. 1932, s. 155. Det är också sällan man (i juniormästerskapen i boxning) ser någon vinna på ”slagsmålsstil”, i stort sett är det teknici som dominera. UNT 1943, nr 5, s. 8.
2) motsv. TEKNIK 2: person (med (högre) teknisk utbildning) som yrkesmässigt ägnar sig åt teknisk verksamhet l. forskning. Frey 1850, s. 69. Kemiskt laboratorium står till förfogande för oljefabrikens teknici. SvD(B) 1947, nr 298, s. 14. Det hävdades att de ryska teknikerna lyckats lösa problemet med flygfrakt av en atomreaktor utan att överbelasta planet. DN(B) 1957, nr 325, s. 7. — jfr ELEKTRO-, FLYG-, KULTUR-, MASKIN-, RADIO-, RÖNTGEN-, SPRÄNG-, STARKSTRÖMS-, STUDIO-TEKNIKER m. fl.
-UTBILDNING~020. SvD(A) 12 ⁄ 4 1961, s. 16. Förordning om försöksverksamhet med teknikerutbildning i gymnasieskola eller komvux. SFS 1990, s. 2837. —
Spalt T 685 band 34, 2003