Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TELEOLOG tel1eωlå4g l. –ol-, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
(numera bl. mera tillf.) person som ansluter sig till l. förfäktar teleologi(n). De äldre naturforskarne ville i alla naturens inrättningar se ett visst, förutbestämdt ändamål, τελος, hvarigenom deras tillvaro ansågs tillräckligt förklarad; de voro i ordets egentligaste bemärkelse teleologer. TheolT 1869, s. 150. DN 11 ⁄ 8 1968, s. 2. —
Spalt T 735 band 34, 2003