Publicerad 1941   Lämna synpunkter
-LOG ~lå4g, sbst. o. adj.; ss. sbst. i bet. I 1 r., i bet. I 2 m.||ig.; best. -en; pl. -er; ss. adj. med adv. -T.
Etymologi
[jfr t. -log(e), fr. -logue, lat. -logus; av gr. –λογος (i ssgr), dels (i ἀνάλογος, φιλόλογος m. fl.) till λόγος, ord, tal, förhållande, förstånd, dels (i ἀστρολόγος, φυσιολόγος m. fl.) till λέγειν, samla, tala, säga, föreläsa; se för övr. LOGISK; jfr -LOGI]
I. sbst.; i ssgr med bet.:
1) visst slag av (sam)tal, förteckning o. d.; se DIA-, EPI-, KATA-, MONO-, NEKRO-, PRO-LOG.
2) person som studerar l. ägnar sig åt l. är hemmastadd i ngn viss kunskapsgren o. d.
a) med kunskapsgrenen angiven gm första ssgsleden; se ASTRO-, BIO-, ETNO-, FARMAKO-, FYSIO-, GEO-, GYNEKO-, HIPPO-, HYDRO-, INDO-, KELTO-, METEORO-, MINERA-, OFTALMO-, ORNITO-, PALEONTO-, PATO-, PSYKO-, TEKNO-, TEO-, ZOO-LOG m. fl.
b) med kunskapsgrenen angiven gm senare ssgsleden; se FILO-LOG.
II. adj.; i ssgr med bet.: likartad, jämförlig, likvärdig o. d.; se ANA-, HOMO-LOG.

 

Spalt L 1029 band 16, 1941

Webbansvarig