| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PSYKOLOG psyk1ωlå4g l. psy1-, l. -ol-, stundom syk1– l. sy1– (psykålå´g Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) person (vetenskapsman) som ägnar sig åt psykologi. LittT 1796, s. 128. Siwertz JoDr. 71 (1928). jfr DJUR-, DRÖM-, FACK-, FOLK-, KRIMINAL-, KULTUR-, KVINNO-, LITTERATUR-, META-, PARA-, RAS-, RELIGIONS-, SKOL-, SOCIAL-PSYKOLOG m. fl.
2) i utvidgad anv., om person med hänsyn till hans förmåga att bedöma l. behandla l. skildra människor med avseende på deras själsliga egenskaper, människokännare; ofta pregnant. Han är en god, dålig psykolog. Kellgren (SVS) 4: 205 (1781). Som psykolog stannar .. (Blanche) långt bakom (Dickens). SvFolket 9: 302 (1939). —
Spalt P 2313 band 21, 1955