Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TEKNOLOG tek1nωlå4g l. -ol-, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ch-, -ck-)
Etymologi
[jfr t. technologe, eng. technologist, fr. technologue, technologiste; ssg av TEKNO- o. -LOG]
1) (numera föga br.) person (vetenskapsman) som ägnar sig åt teknologi, teknologiskt utbildad person; förr äv. allmännare, om tekniker (se d. o. 2). Lanærus Försök 36 (1788; om tekniker). Redan för 20 år sedan uttalade den bekante teknologen, professor Knapp, den åsigten, att man skulle kunna garfva läder med jernoxidsalter. TT 1876, s. 47. Dagens problem med miljöförstöring, atombombshot o s v beror väl inte så mycket på att vi har för många teknologer som på att deras vetenskap inte i tillräcklig grad inriktas på de för mänskligheten väsentliga frågorna. UNT 13 ⁄ 11 1971, s. 3. jfr SKOGS-TEKNOLOG.
2) studerande vid teknisk högskola. Björkman (1889). En artig rysk student, en teknolog, klädd i full uniform. Lampén TLandsFinl. 250 (1918).
Ssgr: (2) TEKNOLOG-MÖSSA. jfr mössa 1 a. Där var musikkårer, teknologmössor, cancanbrudar och studentmössor i en brokig samling. DN 27 ⁄ 4 1994, s. A5.
(1) -MÖTE. (numera bl. tillf.) jfr möte 5. Behofvet af en sammanslutning emellan de Svenska Teknologerna har gifvit sig till känna .. (därför) hade den år 1855 i Stockholm stiftade ”Teknologernas förening” 1858 inbjudit till ett teknologmöte. TT 1877, s. 68. SAOL (1950).

 

Spalt T 689 band 34, 2003

Webbansvarig