Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TENUITET, r. l. f.
Etymologi
[av lat. tenuitas (gen. -ātis), tunnhet, finhet, ringhet, till tenuis, tunn, fin (se TENUIS)]
(†) tunnhet, finhet, ringhet; särsk. konkret, om person, i uttr. min tenuitet, min ringhet, min ringa person. Iag beder det E(der)s Högv(ördiga) Fad(erlighe)tt höggunstigst täcktess någre ord, med sin högt gällande hand, til min tenuitet skrifva. VDAkt. 1702, nr 66. Ekbohrn (1904).

 

Spalt T 827 band 34, 2004

Webbansvarig