Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TÊTE-À-TÊTE, äv. TÄTATÄT tä1tatä4t, sbst. o. adv.; ss. sbst. r. (Palmfelt Molière 9 (1738) osv.) ((†) n. Atterbom Minn. 128 (1817), Wetterberg SamhKärna 2: 89 (1857)); best. -en; pl. -er.
I. ss. sbst.
1) möte l. (förtroligt) samtal mellan två personer; äv. (o. numera nästan bl.) inskränktare, om avtalat (hemligt) möte mellan älskande, rendezvous (äv. oeg. (vanl. skämts.) l. bildl.). Palmfelt Molière 9 (1738). (Han blev) kanske .. litet flat öfver att bli ertappad i sin tête à tête med spegeln. Bremer FamH 33 (1831; uppl. 2000). På aftonen .. hade de båda monarkerna den första af dessa tête-à-têter, som blefvo kejsarinnan så förhatliga. Tegnér Armfelt 1: 71 (1883). En liten tête-à-tête vid kaffebordet hade alltid ingått i hans beräkningar om huslig sällhet. Strindberg Giftas 1: 185 (1884). Emellertid började tête-à-têten mellan de båda damerna på ett sätt, som skulle förvånat herr Troy — båda sutto tysta. PT 1906, nr 232 A, s. 3. Här och där stodo bänkar och soffor, till hälften dolda bland buskarna, oemotståndligt inbjudande till förtroliga tête-à-têter. Lagergren Minn. 5: 22 (1926).
2) (förr) frukostservis för två personer. Tete-a-tete (dvs.) frukostservis för två, lanserad vid 1700-talets mitt. SDS 18 ⁄ 2 1982, s. 10.
II. ss. adv. (numera föga br.): på tu man hand, mellan fyra ögon. Pfeiffer (1837). Agnes stannade kvar tête à tête med grefvinnan Marie, men Adolf gick på Trollflöjten. Solnedg. 4: 75 (1914).
Spalt T 945 band 34, 2004